Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 5. Ek (Quercus pedunculata och Qu. sessiliflora)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EK.
har emellertid den bestämda olägenheten, att de utsådda ollonen vanligen i hög
grad decimeras av åtskilliga skadedjur, som uppkrafsa och förstöra dem.
Stundom frysa också de utsådda ollonen upp under vinterns lopp, så att de på våren
ligga utan betäckning, då vanligen förstörda av kölden. Ofta nog gör man
därför klokare uti att tillgripa vårsådd, vilken då bör ske så tidigt som möjligt.
Erfarenheten har lärt, att det egentligen är fram mot vårsidan (mars—april) som
grobarheten hos de vinterförvarade ollonen sjunker mest, och ju tidigare sådden
kan utföras dess större groningsprocent i utsädet kan man beräkna. Då rätt
läng tid åtgår för den lilla groddplantan att arbeta sig fram ovan jord —
vanligen 4—5 veckor — vållar en sen sådd att vegetationstiden onödigtvis
förkortas, så att utbildningen icke hinner avslutas före höstfrosternas inträffande, vilket
kan medföra toppskottens förfrysning.
Med hänsyn till såddens utförande bör framhållas, att en kraftig luckring
av jorden i hög grad befordrar den unga plantans utveckling. Det är just
denna djupgående bearbetning av jorden, som så väsentligt fördyrar ekkulturen.
Endast å de lätta, föga lerblandade sand- eller grusmarkerna kan den i någon
mån eftersättas. A mark, som är någorlunda fri från sten och ej belamras med
kvarstående stubbar och rötter, kan markbearbetningen ske med plog och harv
och då utföras för drägligt pris, allra helst om den förknippas med en
sädesskörd. Men så snart marken är av sådan beskaffenhet, att körredskap ej kunna
användas, blir denna markberedning i regel mycket kostsam, isynnerhet som
man samtidigt måste fasthålla kravet på en åtminstone någorlunda
tillfredsställande planttäthet.
De tillfällen, dä en tillräckligt djup markberedning kan ske med plog, äro
hos oss emellertid ganska sällsynta. Visserligen händer det undantagsvis att
man vill utlägga till skog smärre åkerlappar, som ligga illa till eller äro av alltför
dålig beskaffenhet för att vidare brukas såsom åker. Men i sistnämnda fall äro
de vanligen också otjänliga för ekskogsbruk. Mera berättigad är ekkultur å
genom avdikning av goda kärrmarker eller vid sjösänkningar vunna stenfria
terränger, som ej lämpligen kunna tjäna till åkerbruk.
Åker, som direkt skall omläggas till ekkultur, kan behandlas på följande
sätt: Om sommaren det år ollon kan väntas får åkern brukas såsom träda,
varefter den på hösten besås täml. glest med råg, omkr. i,2—1,3 hl. pr har. På
senhösten, sedan ollonen insamlats, eller ock påföljande vår upptagas med årder
fåror på i meters avstånd från varandra, och i dessa utsås ollonen, 5—7 st. pr
meter, och nedmyllas med hacka eller kratta till 1—2 tums djup, grundare vid
vårsådd, djupare vid höstsådd. Härtill åtgå omkr. 3 hl. ollon pr har. När
rågen avmejas, tillses att stubben tages så hög, att plantorna ej avhuggas.
Ett lärorikt exempel på ekkultur i i åkerjord anföres av Hauch och Oppermann
i Haandbog för skovbrug sid. 303. En 4 tunnl. (= 2,20 har) stor åkerareal, vars
jordmån bestod av ett 14—16 tum rätt luckert ytlager, skarpt begränsat mot en
undergrund av sandblandad lera, och som var rätt mycket besvärad av ogräs, lades i
träda 1895 och odlades med betor 1896. Hösten sistnämnda år plöjdes arealen
10—12 tum djupt och våren 1897 bredsåddes ollon och havre, sedan jorden jämnats
genom att översläpas med en planka. Nedmyllningen skedde med skumplog och
- 601 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
