Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 6. Bok (Fagus silvatica)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOK.
lunda nästan alla de mera bemärkta åsarne, såsom Söderåsen, Linderödsåsen,
Rommelåsen, Hallandsåsen m. fi. klädda av bokskogar eller hava åtminstone
varit det. Detta kan visserligen delvis förklaras därav, att dessa åsar varit
mindre lämpliga för odling, så att boken där längre kunnat bibehålla sig, men
har säkerligen också sin grund uti bokens utpräglade känslighet för
fuktighetsförhållandena i marken och dess ringa motståndskraft mot vårfrosterna, som
oftare drabba lågtliggande terränger än högre belägna sådana.
I själva verket äro senfroster på våren bland bokens värsta fiender. I och
för sig har boken ej synnerligen stora fordringar på värme och är i detta fall
anspråkslösare än eken, som dock i vårt land går åtskilligt längre mot norr.
Ma yr1 uppgiver även. att bokens vegetationstherm är i6° C., stjälkekens 170
C., och enligt Hempel och Wilhelm2 fordrar boken för sin lövsprickning en
dagsmedeltemperatur av 10 0 C., stjälkeken 11 0 C. Men just genom den
härigenom framkallade tidigare lövsprickningen drabbas boken lättare av senfroster
än eken. Denna trädslagets svaghet måste överallt, där detsamma blir föremål
för god hushållning, noga beaktas så att inga åtgärder, som kunna freda
bok-föryngringarne från detta onda, underlåtas. Bäst trives boken i klimat med
små och jämnt i varandra övergående temperaturväxlingar. Sådana förhållanden
äro rådande mera i maritima än i kontinentala klimatområden, och man ser
ocksä att boken i vårt land når sin bästa utveckling i närheten av kusterna.
Detta sammanhänger utan tvivel även med bokens rätt stora krav på
luftfuktighet. Hon synes nästan sätta mera värde på en hög relativ fuktighet hos
luften än stor nederbördsmängd.
Mot starka vindar är boken i så måtto motståndskraftig, att hon sällan
kullkastas eller avbräckes av sådana, men om de inträffa i lövsprickningstiden,
sönderslitas de tunna bladen och torka, vilket naturligtvis inverkar menligt på
tillväxten under året. I vindexponerade lägen få kantträden i bestånden en
knotig stam och risig krona. Indirekt lida bokbestånden i dylika lägen även
på den grund, att det torra strötäcket lätt bortföres av vindarne, varigenom
marken utpinas och en ogynnsam torvbildning framkallas. En annan
olägenhet, som ofta visar sig i vindlägen, är att genom grenarnes gnidning mot
varandra sårnader uppstå, i vilka parasitsvampar gärna innästla sig. För vindtorka
i förening med stark solbestrålning är boken mycket ömtålig om de övre, med
tunnare bark försedda stamdelarne blottas för sådan påverkan genom oförsiktig
avverkning. Toppen torkar och barken spricker upp på långa stycken.
Ehuru boken, att döma av kemiska analyser (se sid. 6), synes hava betydligt
större krav på markens halt av näringsämnen än flera andra våra skogsträd,
särskilt barrträden, så kan hon dock nå ganska god utveckling på våra vanliga
moränmarker, så framt de ej äro alltför torra och kalkfattiga. De bästa
förutsättningarna för en kraftig växt hos bokskogen erbjuder den milda lättleran, i
synnerhet om denna innehåller mycket kalk och äger lagom fuktighet. Styv
lerjord tilltalar boken mindre och å torvjord vantrives hon. Ett stort djup hos
jordmånen är ingen nödvändig betingelse för hennes fortkomst, och man ser
1 Waldbau auf naturgesetzlicher Grundlage sid. 60.
2 Die Bäume und Sträucher des Waldes, Wien 1889, ii sid. 44.
— 619 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
