Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 6. Bok (Fagus silvatica)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPECIELL DEL.
torra boklöven, vilka med sin klarbruna färg giva beståndsinteriören en egendomlig
prägel.
Trots bokens benägenhet att under vissa förhållanden giva upphov till en
för dess egen föryngring och tillväxt ogynnsam torvbildning, måste man dock
anse detta trädslag såsom ett bland de mest markbevarande. Dess täta krontak,
som förmår bibehålla slutenheten in i sena ålderdomen, skyddar i hög grad
marken för den förvildning, som i bestånd av andra trädslag vanligen förr eller
senare gör sig gällande, och genom sitt ymniga lövavfall skänker den ett lika
rikligt som genom sin näringshalt värdefullt material till en förträfflig mylla,
vilken kan bibehålla sig t. o. m. långt efter det bokskogen är försvunnen och
ersatt av andra växtsamhällen.
E. Wibeck säger sålunda i sin förut citerade uppsats om bokskogen i Småland:
»Faktiskt är att mulljord finnes utbredd på många av de lokaler, där forna
bokskogsområden kunnat historiskt påvisas, marken må nu vara täckt av gran- eller björkskog,
av betesvall eller ljung. Bokskogens betydelse för markförbättringen anses också av
befolkningen i dessa trakter ha varit mycket stor, en uppfattning, för vilken Allvin
på många ställen i sina skrifter gjort sig till målsman.»
Att med bokens känslighet för markens fysikaliska tillstånd
fuktighetsfor-hällandena i jorden skola spela en stor roll för dess trevnad, är lätt förklarligt.
Hon vantrives lika mycket på de alltför torra som på de alltför fuktiga
växt-platserna. Av genomsipprande fuktighet, sådan den förekommer på
höjdslutt-ningar. lider hon dock icke, men hon drar sig tillbaka så snart vattnet blir
stillastående och marken övergår i försumpning eller i kärr- och mossmark.
Bokens förhållande i detta hänseende framträder tydligt på många ställen, t. ex. i
norra Skånes kuperade terränger. På höjdernas krön, där marken i regel är torrast,
företer hon den svagaste tillväxten, men denna stegras ju längre man kommer nedåt
sluttningarna, till dess bokbeståndet vanligen helt plötsligt upphör ett stycke från de i
dälderna förekommande kärren. Ofta finner man kring dessa ett bälte av ek och
avenbok innan den egentliga kärrvegetationen av klibbal, ask eller björk vidtager.
I sammanhang med bokens krav på friskhet i jordmånen står säkerligen
det förhalande, att hon i regel når bättre utveckling på öst- och
nordsluttningar — såvitt dessa äro skyddade från frost — än på syd- och västsluttningar,
som alltid äro torrare och där strötäcket snarare är utsatt för att bortsopas av
vindarne. Undantag från denna allmänna regel, beroende av rent lokala
förhållanden, äro dock i värt land ej sällsynta.
Med avseende på Ijtisbehovet kan man hänföra boken till våra mest
skugg-fördragande så väl som skuggivande -trädslag. Dessa egenskaper giva sig bland
annat till känna genom bokens stora benägenhet att även inuti kronan bilda
dvärggrenar, som länge bibehållas vid liv, samt hennes förmåga att utveckla
särskilda »skuggblad», som äro tunna på grund av mycket ringa utvecklad
palis-sadvävnad i motsats till de i kronans yttre delar befintliga, vid assimilationen
särskilt verksamma »ljusbladen», vilka äga en starkt utvecklad palissadvävnad.
Även plantorna äga stor förmåga att fördraga beskuggning. Denna bokplantans
egenskap torde för henne själv vara av stort värde, emedan hon därigenom kan
utnyttja skärmet av ett överbestånd till skydd för starka temperaturväxlingar,
— 622 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
