Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 6. Bok (Fagus silvatica)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPECIELL DEL.
bokvirket i detta hänseende vara överlägset flertalet av våra övriga trädslag.
Spec. vikten i lufttorrt tillstånd håller sig omkring o,72—0,74, men synes vara
mycket beroende av ståndorten.
I de trakter, där boken finnes mera allmänt, har virket en mångsidig
användning till redskap, enklare möbler, dörrtrösklar, läster, toffelbottnar,
borstämnen o. d. samt framförallt till bränsle. Särskilt eftersökt är det till staver för
smördrittlar och laggkärl för torra varor. Till destillation för vinnande av
träättika är det särdeles lämpligt.
I ännu högre grad än eken är
boken i ungdomsåren utsatt för
åverkan av såväl beteskreatur som
hjortdjur. Genom att år efter år
avbitas utbilda sig plantorna till
täta längs marken utbredda ruggar
eller kupor (fig. 260), från vilka
dock, om de bli fredade från bettet,
småningom kan utväxa ett fullt
utbildat om än till växtformen
underhaltigt träd. De många i urgamla
betesmarker härstammande
bokbestånd förefintliga krokstammiga och
mångförgrenade »bokpurrorna» hava
i de flesta fall betningen att tacka
för denna växtförvanskning, om än
frosten även härtill kan hava
bidragit (fig. 261). I trakter, där en
större stam av kronvilt hålles, kan
liknande åverkan iakttagas, men än
större skada vållas där hjortarne
fått för vana att avskala barken på
de 20—40-åriga ungträden.
Rådjuren skada mest genom att avbita
topparne på större plantor och genom att feja hornen på telningar, varvid de
ofta utvälja de vackraste, emedan de äro lättast åtkomliga. Både plantor och
telningar avbitas av sorkar och harar, vilka gnagare även kunna avskala barken
på nedre delarne av rätt grova träd (fig. 262). Såväl genom barkgnag som
genom att förtära utsådda ollon bliva sorkarne jämte skogsmusen (Mus sylvaticus)
ett verkligt plågoris i bokskogarne. Ekorren är ej stort bättre, i synnerhet då
han slår sig på att gnaga barken av stammarne ett stycke upp i kronan. Under
år, då denna gnagare förekommer talrikt, kunna betydande skador framkallas.
Där kaniner utsläppts och fått föröka sig i större mängd göra de otrolig skada
ä bokåterväxterna genom att avbarka stammar och nedre grenar.
Ehuru ett stort antal insekter leva på boken, är det dock endast ett fåtal
som bliva till större men och då företrädesvis för plantorna eller de unga be-
Neg. i Skogsinst:s ägo.
259. En av Skånes största bokar. Krageholm.
Omkrets c.’a 5 m.
— 628 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
