Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 6. Bok (Fagus silvatica)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPECIELL DEL.
uppstå merendels av ena eller andra anledningen luckor, vilka ofta ej låta sig
utfyllas med bok. Vilket trädslag, som bör väljas för inplan teringen å dessa
luckor, beror väsentligen av markbeskaffenheten ä dessa. Men hänsyn måste
även tagas till huru pass långt boken hunnit utveckla sig innan inblandningen
sker. Är marken väl fuktig för boken, kunna ask, ek eller lönn användas. Ar
den åter för torr, kan tall vara att tänka på. I övrigt kunna lärkträd,
silvergran eller douglasgran samt gran finna användning. Förekomma vattensjuka
marker, kärr eller mossar, uppdrages efter nödig avdikning å de bästa och
myll-rikaste delarne ask, under det att å de svagare tillgripes al och björk.
Aven-boken infinner sig ofta självmant längs kanterna av de fuktigare områdena.
Sker inblandningen genom kultur, böra alltid kraftiga plantor och en säker
planteringsmetod användas. Detta är framförallt nödvändigt, om boken hunnit få
ett försprång på 8—10 år. I så fall får man även välja trädslag med så stor
snabbväxthet, att detta försprång kan någorlunda snart inhämtas, d. v. s. allt
efter markbeskafifenheten lärk, gran, ask, björk eller al. Är försprånget ringa,
tillgripes ek, silvergran eller avenbok samt å torrare mark tall.
Under uppväxttiden vålla kanterna av de sålunda inblandade grupperna av
andra trädslag alltid åtskilligt besvär. Det trädslag, som pä grund av för
detsamma mera passande jordmån eller större snabbväxthet far försprång, vill gärna
sända ut sidogrenar över det något efterblivna och sålunda trycka dettas
kantträd. Under gallringarne måste man försöka reglera dessa förhållanden så att
minsta olägeheter vållas, varvid naturligtvis det trädslag får falla undan, som är
minst värdefullt.
En något så när likvärdig blandning av bok och andra trädslag är svår att
åstadkomma och vidhålla under ett helt omdrev. Mest lämpad för en sådan
blandning är otvivelaktigt eken. A för denna gynnsamma ståndorter växer hon
i ungdomen något fortare än boken och kan vidhålla ett visst försprång upp
till 25—30-årsåldern, men efter denna tid inhämtas hon merendels av boken
och tryckes hårt av denna. A för eken mindre goda ståndorter sker detta
redan tidigare, och större delen av ekarne försvinner så småningom ur beståndet
även om eken i möjligaste mån gynnas vid beståndsvårdshuggningarne. I båda
fallen får man vid omloppstidens slut i regel ett bestånd av övervägande bok
med här och var insprängda ekar, vilka dock ofta ha en synnerligen vacker
växtform. Vill man hava en jämnstark blandning av de båda trädslagen, måste
från början eken uppdragas gruppvis, helst med 10—15 års förspräng. Såsom
redan under kapitlet om eken framhållits, kan ett sådant gruppvis införande av
eken ske genom den s. k. Morzfelder-metoden, d. v. s. genom att före
föryng-ringens inledande i det förutvarande beståndet däri upptaga luckor, å vilka eken
uppdrages genom kultur. Har på det ena eller andra sättet ett biandbestånd
av ek och bok utbildats, möter det icke särskilda svårigheter att genom
självsådd föryngra detsamma vare sig genom fröträdsställning eller luckhuggning.
I självföryngringar av bok uppträder avenbok ofta i ansenlig mängd. I början
växer denna lika fort som eller t. o. m. fortare än boken, men efter 30—40 års
åldern blir avenboken efter och måste till större delen utfällas vid de senare
gallringarne. Enstaka exemplar, särskilt sådana som stå å något fuktigare mark.
— 648 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
