Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 7. Avenbok (Carpinus betulus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A VENBOK.
diger för deras framtid, men hos oss har man ännu icke gjort några alltför
sorgliga erfarenheter härutinnan. Mycket vanlig är häxkvastbildning, framkallad av
Ta-phrina carpini, men den skada denna svamp åstadkommer torde vara av ringa
betydelse.
Avenboken bär tidigt, ofta och rikligt med frö. Dessa, som äro omgivna av ett
stort, treflikat, i kanten sågtandat täckblad, äro 7—8 mm. långa, omkr. 5 mm. breda,
nästan hjärtlika, platta, hårda, refflade. Till färgen äro de ända till strax före
mognaden, som inträffar i oktober, gröna men antaga seden en gråbrun färg. De avfalla
jämte täckbladet delvis i slutet av oktober eller början av november, men många frön
sitta kvar på trädet en stor del av vintern. På ett kg. avvingat frö finnas omkr. 30,000
stycken. Fröet har ganska hög grobarhet, omkr. 60—70 °/0, och kan bevara
densamma ett par år, men utsått frö gror i regel först året efter sådden.
De vid groningen framkommande hjärtbladen äro brett omvänt äggrunda med
hjärtlik bas, något köttiga, 1 cm. långa samt ovan gröna, undertill vitgröna. De
sedermera framkommande bladen äro spetsigt äggformiga, dubbelsågade och med starkt
framträdande sidonerver. Rotsystemet är rikt förgrenat, vid tilltagande ålder med
tämligen långt utlöpande, ytliga sidogrenar.
Den lilla plantan växer de första åren långsamt men efter 4:e—5:e året sträcker
den kraftigt på sig och växer därefter en tid hastigare än boken men blir vid 40—50
års åldern efter denna. Höjden torde hos oss icke nå över 20 meter. Stamformen
är å god växtplats rak med ett fåtal snett uppåtriktade grenar. Stammen är i regel
spannryggig. Ofta utvecklas å densamma gyttringar av vattenskott. Barken är slät,
till färgen mörkt gråaktig, ofta med ljusare flammor.
Virket är av synnerligen god beskaffenhet. I rått tillstånd är specifika vikten
mellan o,92—1,25 (i medeltal i,os), i lufttorrt tillstånd 0,62—o,s2 (i medeltal o,75). Det
utmärker sig för hårdhet, styrka och, åtminstone på torra platser, stor varaktighet.
Det mottager lätt polityr och äger högt bränslevärde. Det är eftersökt till alla
ändamål, som fordra hårdhet och styrka. Mest torde det finna avsättning till skoläster,
borstämnen, träskruvar, kuggämnen o. d.
Att i vårt land söka uppdraga större mängder avenbok torde väl knappast löna
sig, då efterfrågan på virket är jämförelsevis inskränkt. Det gäller fastmer att klokt
begagna sig av de tillfällen, då avenboken på naturlig väg inställer sig såsom
biandträd i bestånd av andra trädslag. Avenboken självsår sig med stor lätthet och
där den är inblandad i bokskogen uppstår vid dennas föryngring ofta ett synnerligen
tätt uppslag av avenbokplantor jämte bokplantorna. A något syrliga fläckar eller
»frost-hål» i sådana bokföryngringar bör man låta avenboken gå upp i rena grupper, under
det att man å den bättre bokmarken bör vid de första röjningarne hålla efter
avenboken, så att den ej alltför mycket trycker boken. Vid de sedermera skeende
gallringarne utplockas så småningom de övertaliga avenbokarne, varvid givetvis de sämst
formade stammarne först få falla (fig. 278). Då biandbeståndet rycker in i
omloppstidens sista kvartal, böra endast enstaka av de vackraste avenboksstammarne finnas
kvar utom å förenämnda för boken mindre gynnsamma fläckar samt i beståndskanterna,
där avenboken kan hållas dominerande tills föryngringen börjar. Då avenboksvirket
icke behöver hava några grova dimensioner för att betalas högt och vid samma
dimension priset i regel är högre än för bokvirke, kan en sådan beståndsform lämna bättre
ekonomiskt utbyte än den rena bokskogen.
En liknande behandlingsmetod kan användas där avenboken infinner sig i
ekskogen. Här är avenboken därjämte av stort värde på grund av sin större
markskyddande förmåga än eken. Det kan därför vara önskvärt att hålla den längre kvar än
i bokskogen, vilket då kan ske på det sätt, att man toppar avenboken, därest hon
hotar att växa upp i och trycka ekkronorna. Man kan även begagna sig av
avenbo-kens stora förmåga att utslå stubbskott och härigenom vidmakthålla en god underväxt
— 653 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
