Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 8. Ask (Fraxinus excelsior)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPECIELL DEL.
å Sveriges ostkust till omkring 6i:a breddgraden och har i övrigt hos oss
ungefär samma utbredning som eken. Asken är att anse såsom ett utpräglat
låglandsträd och går endast i södra delen av sitt utbredningsområde högre upp
på bergen, exempelvis i Alperna till 1,300 m. ö. h. I vårt land uppträder hon
mest enstaka eller gruppvis insprängd bland andra lövträd, men även stundom
bildande smärre rena bestånd, företrädesvis i närheten av vattendrag eller å
fuktiga myllrika terränger.
I klimatiskt hänseende tyckes asken icke hava synnerligen utpräglade
fordringar. Av den allmänna utbredningen att döma närmar sig askens krav på
värme ekens, men hon kan nå god utveckling å svalare lokaler än sådana som
tilltala eken. Plantorna såväl som
blommorna och de nyss utslagna
skotten å äldre träd äro särdeles ömtåliga
för frost, om än trädslagets sena
löv-sprickning gör att endast mera sent
inträffande vårfroster framkalla större
skada. Visserligen ersättas de
bortfrusna skotten tämligen snart på grund
av trädslagets starka
skottbildnings-förmåga, men växtformen blir i hög
grad försämrad. Yngre plantor
hemsökas även av höstfroster, som inträffa
innan årsskotten hunnit tillräckligt
för-vedas. För kultur av ask är därför
frosten en av de värsta svårigheterna
att övervinna, och detta även därför
att man på grund av askens stora
krav på fuktighet frestas att utplantera
den i låga och därför ofta frostlänta
lägen. Av vinterkölden skadas äldre
askar på det sätt, att frostsprickor lätt
uppstå på stammarne (fig. 279).
På hög fuktighetshalt hos luften sätter asken stort värde. För starka vindar
är hon i äldre år föga ömtålig, men däremot lida yngre bestånd av sådana, i
det att de långa, böjliga stammarne sättas i stark svajning, varigenom kronorna
lätt skadas och sårnader på stammarne uppstå, så att svampangrepp underlättas.
För att nå fullgod utveckling fordrar asken en fuktig och på mineraliska
näringsämnen rik jordmån. Hon förbrukar nämligen stora mängder kalk, kali och
fosforsyra, och om än en stor del av dessa ämnen återbördas till jorden med
lövavfallet, ställer hon dock ganska stora anspråk på jordens näringsförmåga.
Hon trives således bäst på djup och lucker, helst kalkhaltig och myllrik
jordmån med tämligen stor fuktighetshalt, men kan å andra sidan draga sig fram
på rätt magert och stenigt morängrus, där hon dock blir kortvuxen och
mång-grenig. I det hela synes asken med avseende å kraven på ståndort vara ganska
nyckfull och förvånar ej sällan genom att gå väl till på marker, där man knap-
Förf. foto.
279. Gammal frostspricka å ask i Skogsinstitutets
park.
- 656 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
