Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 12. Björkar (Sl. Betula)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÖRK.
kunna avsättas, ty det är ofta svårt och alltid mindre lönande att avyttra små
gagnvirkespartier.
Att fortsätta med björkskogsdriften å samma område utöver ett omdrev
torde i vårt land knappast kunna tillrådas utom i fråga om goda hagmarker.
När det gäller den rena skogsmarken, söker man väl i de flesta fall att ersätta
björken med något annat trädslag. Vanligen infinner sig i björkbeståndet redan
tidigt barrträdsunderväxt genom självsådd, vilken i den mån björken utglesnas
arbetar sig fram (fig. 299). I regel går det således lätt att omföra björken till
barrskog. Där ej sådan underväxt inställer sig på naturlig väg, kan det nya
beståndet uppdragas genom kultur under björken, varvid man i södra delarne
av landet kan välja på ek, bok, silvergran m, fl. trädslag.
Beträffande björkens behandling inom hagmarksbruket torde föga vara att
tillägga till vad härom i det föregående under nämnda kapitel anförts. Att
björken låter behandla sig såsom lågskog är även förut påvisat. Särskilt inom
fjälltrakternas björkregion, där björkens reproduktion till övervägande del sker
genom stubbskott, är lågskogsbruket i alla avseenden lämpligt. Visserligen
kan något rationellt utnyttjande av våra fjällbjörkskogar för närvarande endast
undantagsvis förekomma, men där huggningar i dessa äga rum, bör övervakas,
att de ske efter sådana principer att fjällhedens nedåtskridande icke därigenom
befrämjas.
Björken i blandning med andra trädslag.
Under det att de rena björkbestånden måste betecknas såsom varande för
vårt lands skogsskötsel av underordnad betydelse, ställer sig förhållandet
annorlunda i fråga om de biandbestånd, vari björken ingår. Särskilt björkens
blandning med våra barrträd tall och gran intager en betydelsefull plats inom
vårt skogsbruk. Man torde kunna påstå, att våra flesta naturskogar lett sitt
ursprung från en sådan beståndsblandning. A kalmarkerna, vare sig de
uppkommit genom skogseld eller skövling av människohand, är björken oftast det
trädslag, som först infinner sig. Detta beror dels av björkens stora förmåga
att utslå rot- eller stubbskott, dels av frönas lätthet att sprida sig. Finnas
björkar å ett brandfält, dödas mera sällan rötterna, och från rothalsen av de
förkolnade stammarne utslå inom kort kraftiga skott. Fröet, som man i
plantskolan ofta endast med stora svårigheter kan få till att utveckla sig till plantor,
tyckas å brandfälten äga goda betingelser för groning och vidare utveckling,
ty man finner ofta täta plantbestånd av detta trädslag redan få år efter branden.
Genom detta snabbväxande rot- eller plantuppslag täckes den förödda marken
jämförelsevis fort av ett bestånd, som hindrar markens uttorkning och
ljungbindning samt genom ett rikligt, lätt förmultnande lövavfall bidrager till
bildande av ett nytt humuslager i det förbrändas ställe. A genom hänsynslös
avverkning skövlade marker fyller björken en liknande mission. I båda fallen
förbereder björken barrträdens småningom skeende invandring och ökar
möjligheterna till uppkomsten av växtliga barrskogsbestånd. Visserligen händer det
— 687 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
