Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 12. Björkar (Sl. Betula)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÖRK.
tagit ur jorden, men genom att inmänga detta ämne i strötäcket motverkas
utan tvivel försumpningsväxternas invandring eller utbredning. Då nu våra
barrskogsåterväxter, framförallt å förenämnda karga ståndorter, i regel äro
mycket glesa, måste det vara av största värde, att mellanrummen mellan
barrträdsplantorna upptages av ett trädslag med sä pass markförbättrande egenskaper.
Härtill kommer nu det rent mekaniska skydd det något förutväxande
björkbeståndet skänker barrträdsplantorna mot torka, frost och kalla vindar.
Men även i andra avseenden är björkinblandningen till fördel. Den
hindrar en alltför stark sidogrenbildning hos barrträdsplantorna och bidrager
sålunda till erhållande av ett kvistrenare virke; den motverkar spridningen av
en del parasitsvampar, som särskilt inom tallungskogarne kunna göra skada
(Lophodermium, Cæoma, Peridermium m. fl.), och den bidrager att minska
farorna för snötryck, kreatursbett, diverse skador av villebråd (älg, orre) samt
skogseld.
I ett längre framskridet stadium av beståndsutvecklingen bidrager
björken, åtminstone i många trakter, till större och ofta värdefullare gallringsutbyten
från ungskogarne, i synnerhet vid de första gallringarne.
Låtom oss nu tillse, huru ett biandbestånd av barrträd och björk från
början bör behandlas för att å ena sidan förebygga olägenheterna och å andra
sidan tillgodogöra alla fördelarne med björkinblandningen. Har björkuppslaget
uppkommit så rikligt, att barrträdsplantorna redan under de första åren
uppenbarligen lida av tryck och överskärmning, måste det utglesnas. Ända tills
björkplantorna äro nära meterhöga kunna de utan större svårighet uppryckas, om
man passar på att verkställa arbetet, när marken är uppblött av nederbörd. De
kunna även avbrytas på mitten, efter vilken behandling de snart torka.
Utgles-ningen bör dock ej göras starkare, än att barrträdsplantorna bliva friställda på
omkr. o,5—o,7 meters radie, och gäller detta framför allt å de kargaste
växt-platserna. A bättre ståndorter kan man redan från början gå kraftigare tillväga,
men kvarlämnas björkarne å de ställen, där barrskogsåterväxt ej finnes. Sedan
barrträdsplantorna börjat sin livligaste höjdtillväxt och med sina toppar kommit
upp bland björkkronorna, företages en utgallring av alla de björkar, som hota
att genom grenpiskning skada barrträdens toppar. Denna gallring, som vanligen
bör inläggas vid omkr. 15 års ålder, blir i de flesta fall av ringa omfattning
och kan verkställas med röjningskniv. Mången gång är det tillfyllest att avkapa
en eller annan utskjutande björkgren. Vid dessa tidiga röjningar avlägsnas även
missformade barrträdsbuskar och utglesnas möjligen för tätt uppkomna
plant-ruggar. Från denna tid måste man med uppmärksamhet följa beståndets vidare
utveckling. Självgallringen bland björkarne börjar snart, d. v. s. vid omkr. 20—
25 års åldern, och trängseln med barrträden kan bliva för stor. De första
verkliga gallringarne böra därför företagas. Härvid uttagas bland björkarne först
och främst de som direkt skada närstående barrträd, vidare träd med anlag för
krokig växt och stark grenbildning samt gängliga, i övre kronslutet deltagande
stammar. Redan denna gallring kan giva till bränsle fullt användbart virke.
Sedermera böra gallringarne helst återkomma med 5—8 års mellanrum och
44—132399. Wahlgren, Skogsskötsel.
— 689 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
