Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 13. Alar (Sl. Alnus) - a. Klibbal (Alnus glutinosa)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALAR.
samma växtplatser och i lagom slutna bestånd nå stor växtfyllighet. I
Wedels-borgs park i Danmark lär t. ex. finnas en 94 år gammal al, som med en
brösthöjdsdiameter av 52 cm. har en grenfri, nästan alldeles rak stam på 17 meter.
De förut omnämnda alarne i Böda kronopark hade även en särdeles vacker
stamform (se fig. 303).
Alens rotbildning är i regel flack, utan pålrot, men med flera från rothalsen
nästan horisontalt eller något snett utgående hjärtrötter, vars vidare förgrening
och beskaffenhet är mycket beroende av markens fysikaliska tillstånd och
fuk-tighetsförhällanden. A mullrik jord med rörligt, syrerikt grundvatten förgrena
sig hjärtrötterna tämligen fint i jordytan, där grenarne äro rikt besatta med
Alexandersson foto.
302. Albestånd. Ålder c:a 60 år, stamantal pr har 950, medelhöjd 20,3 m., medeldiameter 23,3 cm.,
grundyta 40,4 m2, massa 354,8 m3, utgallrade 82,6 m3. Ridö kronopark, Västerås revir, 1911.
svampknölar, men dessutom utsändas långa, lodrätt gående föga förgrenade
vattensugare, som kunna nå djupt under grundvattnets nivå. A torvartad jord
med stillastående syrefattigt grundvatten saknas dessa vattensugare, och hela
rotsystemet blir mycket ytligt och sammanfiltat, med mycket sparsamt
förekommande svampknölar.1 Ej sällan ser man rothalsen upplyftad ur jorden och stödd
på de fingerlikt utgående hjärtrötterna.
Alens stora förmåga att utslå stubbskott är redan under kapitlet
»lågskogsskötsel» omnämnd och gör alen särskilt lämpad för detta skogsbrukssätt.
Alens ved saknar egentlig kärnbildning, och årsringarne framträda ganska
svagt. Till färgen är den strax efter fällningen gulröd men blir såsom torr
1 Se vidare C. H. Bornebusch, Studier over Redællens Livskrav og dens Optræden i
Danmark. Tidskr. f. Skovvæsen 1914, sid. 30.
— 697 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
