Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 14. Asp och popplar (Sl. Populus) - a. Asp (Populus tremula)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPECIELL DEL.
även en svagare stam. I sammanhang med gallringen bör uppkvistning äga
rum av de bästa stammarne, ty i annat fall uppstår lätt svartkvist i veden, som
därigenom mister mycket i värde. Uppkvistningen bör alltid ske med stor
omsorg, så att såret lätt övervallas, ty i annat fall uppstår fara för att stamröta
kan innästla sig i stammen. Det är av stort värde att uppkvistningen sker
tidigt, ty dels vinnes därvid en tjockare, kvistfri vedmantel, dels är faran för
stamrötans inträngande mindre i samma mån grensåren äro små och lätt
övervallade. Ehuru vid kvistningen företrädesvis redan torra grenar böra avlägsnas,
kunna dock även friska mindre grenar utan vidare olägenhet borttagas.
Gallringarna böra helst återkomma med i början 4—5, senare 6—8 års
mellanrum och ökas i styrka till dess omkr. 3/4 av omloppstiden passerats.
Under de senare gallringarna eller ljushuggningarna bör man med omsorg
efterse, om stamröta skulle visa sig å någon stam. i vilket fall den genast bör
utfällas. Samma försiktighetsåtgärd bör även gälla i beståndet inblandade andra
trädslag, som kunna befinnas vara angripna av rötsvampar, ty så länge sådana
finnas, föreligger alltid fara för rötornas utbredning genom sporer eller
mycelie-fragment. Dylika rötskadade träd böra, även om de icke äro användbara,
antingen ändock bortfraktas ur skogen eller uppbrännas på platsen, och detta är
av särskild vikt om svamparnes fruktkroppar redan utvecklats.
På grund av det ovan påvisade förhållandet, att rotuppslag av asp ofta
alltifrån sin första utveckling är behäftat med rotröta, vore det för ernående av
större trygghet i aspskogsskötseln av värde, om man kunde grunda det blivande
beståndet endast på fröplantor. I de naturliga återväxterna av asp förekomma
naturligtvis sådana inblandade bland rotuppslaget i större eller mindre mängd,
men om än vissa skiljaktigheter under de första åren finnas mellan plantor av
det ena eller andra ursprunget, i det att fröplantorna vanligen hava något
mindre blad och svagare sidogrenbildning, så utjämnas dessa olikheter snart, och
det fordras en rätt väl uppövad blick för att med någon säkerhet kunna skilja
fröplantorna frän rotuppslaget. De förhållanden, under vilka ungaspen
förekommer, kunna ju giva någon ledning vid avgörande av ett sådant spörsmål,
ty om äldre aspar eller stubbar av sådana ej finnas i närheten, kan man ju sluta
till att förefintlig ungasp härstammar av frö. Detta är särskilt fallet å utdikade
marker, som förut ej burit asp, men där plantor ej sällan uppkomma i stort
antal. Dylika självsådder bör man således, därest förhållandena i övrigt tala
för aspskogsdrift, begagna sig av, antingen så att plantorna under behörig vård
fa utväxa där de stå, eller så att man omflyttar plantorna till annat lämpligt
område.
Uppdragande av aspplantor genom frö i plantskolor torde hos oss knappast hava
förekommit. Då emellertid den möjligheten ej är utesluten, att i framtiden aspen kan
bliva mera skattad såsom skogsträd än vad nu är fallet, och man på grund därav kan
komma att ställas inför uppgiften att uppdraga askplantor, må några fingervisningar
för sådant ändamål här givas.
Fröhängena insamlas just då kapslarna börja smått öppna sig i spetsen, vilket
sker ungefär samtidigt med att löven spricka ut. Härvid måste väl tillses, att rf-träd
även finnas i närheten av de $-träd, varifrån hängena insamlas, ty i annat fall kan
det hända, att frökapslarna blott innehålla ull och inga grobara frön. De samlade
— 712 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
