Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På gamla dagar hade pappa en adjunkt, som
berättade, att han i sin ungdom hört talas om en prest,
som var så anlagd, att han förmådde, när han
jordfäste liken, se hvar deras själar kommo hän. Då han
i liktalet alltid brukade kungöra denna sin kunskap,
väckte detta stor harm hos alla dem, som fingo veta,
att deras anförvandter hamnade i mörkrets rike, och
der var några af de missnöjde, som beslöto att spela
presten ett spratt, hvilket tydligt skulle visa, att han
ej var någon verklig siare. En af dem skulle gå till
sängs och låtsa sig vara dödssjuk, derpå skulle de
andre inbilla presten, att karlen var död. De skulle
lägga honom i en likkista, försedd med flera hål, till
förekommande af kväfning, så ville de höra hvad
presten, då han skulle jordfästa det förmenta liket,
kunde ha att säga om själen.
Presten, som ej anade deras ondska, jordfäste
den lefvande karlen, men då han nu skulle hålla
liktalet, yttrade han, att det var besynnerligt med denna
själ, ty han syntes hvarken fara upp till himmelen
eller ned till afgrunden. Plötsligt afbröt presten sig
dock med ropet: »Jo, nu sjönk han ned i afgrunden!»
— Nu trodde sig skalkarne ha vunnit spelet och
ämnade öfverbevisa presten om hans bedrägliga syner;
men då de togo locket af kistan, var karlen död. De
fingo sedan om natten, då de sutto och vakade öfver
liket, bevis nog för, att presten sett rätt, ty hin onde
kom och flådde liket och ämnade taga skinnet med
sig. Men det lyckades dock männen, att med sina
jernskodda käppar draga till sig detta skinn, som
derefter upphängdes i kyrkan, der man hade att skåda
hur naglar och hår fortforo att växa på det samma.
Det händer äfven ibland, att helt vanliga
menniskor kunna få se en annans själ just i det
ögonblick den skiljer sig från kroppen. Fru L., min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
