Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en klok kvinna till Vestra Torp, och då hon fick höra
orsaken till folkets sorg, erbjöd hon sig att skaffa vatten,
om folket i ersättning ville försörja henne tills hon dog.
Detta ville de gerna, bara vatten snart kunde erhållas.
Kvinnan sökte då i böndernas stall tills hon fann en
två-års gammal hingst, den lät hon leda ut på marken och
der binda för hans ögon. Medan han nu gick der och
åt af det förtorkade gräset, skulle de noga vakta på det
ställe, der han skrapade med sin hof, ty der vädrade det
törstiga djuret vatten, och der skulle man gräfva.
Kvinnans råd följdes noga, och det gick också som hon sagt;
man hade ej gräft mer än ett par alnar djupt, förrän en
källa der påträffades.
Vattnet rann genom en dal åt byn till, men under
vägen råkade det ut för något hinder, som gjorde, att
vattnet samlade sig och steg så, att det strömmade in i
gårdar och hus och bortförde en hel del husgerådssaker,
deribland också matskedar. Nu hade folket erhållit för
mycket af det goda, och man fick brådt att till en början
täppa igen källan, och det skedde i hastigheten med
sängkläder; deraf fick källan namnet Dynekälla. Sedan
skaffade man vattnet fritt aflopp åt hafvet. Det bortflutna
husgerådet, skedar och allt, uppsamlades i en dal, nära
Böste fiskeläge, som deraf ännu bär namnet Sked-dal.
I Vestra Torps by finnes tvänne broar bygda öfver strömmen.
Jag kan ej rätt minnas, om det var vid denna ström
eller någon annan, som jag hört, att elfven eller
bäckamannen brukade spela; det gör han för den skull också
i vanliga bäckar och åar. Hans spel skall vara
förunderligt skönt att höra, men farligt att lyssna till, ty man
kan mista förståndet, om man stannar och hör
polskan till slut. Man har dock känt flere, både by- och
häradsspelmän, som lärt sig af honom att spela elfvaleken,
och som stundom på julstugor eller andra dansar spelat
de första repriserna af den. Detta kunde också ske, utan
fara för honom eller de dansande. Men hade han ej sans
nog, att vid tredje reprisens slut höra upp med spelandet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
