Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1700-talets två första decennier. En alldeles ny konst skulle
därefter uppblomstrat. Det kan måhända löna mödan att undersöka,
huru härmed egentligen förhållit sig, och att på samma gång gifva
en kort öfversikt af den bildande konstens tillstånd under
förevarande period, ett ämne, som ju eger rätt mycket kulturhistoriskt
intresse, och hvartill det sedan i detta arbete icke blifver tillfälle
att återkomma.
Att det fanns kontinuitet mellan konsten före och konsten
efter Karl XII:s död, låta blotta namnen Tessin, Ehrenstrahl,
Adel-crantz, Pilo, Pasch, Hårleman oss ana. Främst i ledandet af
konstens öden stod familjen Tessin, nu företrädd af den gamle „
öf-verintendenten Nicodemus d. y. och hans förhoppningsfulle son
Carl Gustaf, som varit ute på en till stor del af Karl XII bekostad
studieresa. Slottsbyggnaden hade i ett par decennier utgjort
konstverksamhetens förnämsta föremål. Konung Karl XII visade lifligt
intresse därför; han öfverlade och korresponderade (genom Casten
Feif) därom med Tessin och gjorde förslag och ritningar därtill
midt under krigets hetaste år. Från omkring år 1707 låg
emellertid själfva arbetet på det storartadt anlagda slottet nere, och
vid tronskiftet lära murarne blott varit uppförda något öfver
första våningen.
Under Tessin var, sedan 1715, Göran Josuæ (Törnqvist)
Adel-crantz, i yngre åren bekant såsom vitterlekare af den
Rudbeck-Hiärneska skolan, slottsarkitekt, nu tillika borgmästare och
stadsarkitekt i Stockholm. I den senare egenskapen ombyggde han
Katarinas af en brand härjade kyrka och fullbordade Hedvig
Eleonoras (utom kupolen). Men för slottsbyggnaden kunde han föga
uträtta. Han blef också entledigad från sysslan 1727, samma år
som den åldrige Tessin till riksdagen inlämnade ett memorial om
slottsbyggnadens kraftiga fortsättande. Riksdagen beviljade
verkligen därtill medel, som ställdes under en särskild deputations
förvaltning; och nu inkallades genom Tessin till Adelcrantz’ efterträdare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
