- Project Runeberg -  Frihetstidens odlingshistoria ur litteraturens häfder 1718-1733 /
80

(1895) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Till och med mot Danmark voro sinnena försonligt stämda.
När monumentet vid Fredrikshall år 1723 uppsattes med åtskilliga,
för Sverige icke alldeles behagliga inskrifter, utskickade den
nyssnämnde Kruse, hvilken själf, såsom fortifikationsofficer, deltagit i
anfallet på Norge, ett »Samtal på Dal uti Swer’ge om nytt från Hall
uti Norr’ge», hvilket slöts med en bön:

Then högste som råder i norr och i söder
Förena the Christne som såtaste Bröder!

Och när alliansen år 1734 slöts med Danmark, då styrdt af
Kristian VI, hvilken lät borttaga de nämnda inskrifterna, önskade Kruse
i en dikt med titel »En dubbel Gräntze-Fästning», att Gud måtte
skydda sitt folk »Med kiärleks Arm, med Almachts hand I
Dannemark och Swealand».

Krigaräran, som förut öfverallt räknats såsom den förnämsta,
började nu aftaga i glans. Och i humanitärt hänseende
började den åsikt så småningom vinna anhängare, hvilken, sedan
af upplysningsfilosofien offentligen proklamerad, fördömde krig
såsom brodermord.

Ett tidens tecken hos oss var, att samme Johan Risell, som så
rörande klagat öfver Karl XII:s död, några år senare kunde, i ett
i Uppsala hållet versifieradt tal om en soldats kall, sätta de bokliga
konsterna såsom minst lika berättigade som krigarens.

Men freden eller, rättare sagd t, de förödmjukande
fredsvil-koren mottogos icke med alldeles oblandade känslor. Med
Lillien-stedt, Sveriges förnämsta ombud vid ryska fredskongressen, var man
icke belåten; och t. o. m. paskviller riktades mot honom. En i
stenstil hållen »Meditatio super moderna pace» yttrade, att det icke
var någon fred: kriget blott sof, Europas konungar drömde; Sverige
drömde också, hvarom? om att återvinna de förlorade provinserna
»et dum evigilet, nil habet, nisi moscum in capite» etc.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefriodl/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free