Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en öfverstlöjtnant P. Cedersparre, som äfven synes hafva varit
behjälplig vid flera andaktsböckers uppläggande. Hans försvar i
Sickla-målet är lugnt och värdigt. Kommissionen, som bestod af både
världsliga och andliga ledamöter och i hvilken bl. a. Silvius satt,
snarare berömde än tadlade de anklagade, som slutligen af nåd
befriades från straff. Deras »Ytterligare förklaring och bekännelse»
öfver kommissionens 52 frågor anses vara den fullständigaste
dogmatiska framställning af pietisternas åsikter från denna tid.
Has-selquist, som ofta ledde konventiklar i hufvudstaden, uppträdde
sedermera med en skrift, »Kärleks bestraffning och råd till bättring»,
stäld till regering och ständer vid 1726 års riksdag.
Samma år 1723 hade d. v. pastorn i Jakob Erik Tolstadius,
hvilken såsom huspredikant hos grefve Carl Gyllenstierna förvärfvat
talrika vänner och gynnare bland de förnäma, i en predikan gjort
utfall i pietistisk riktning mot tillståndet i kyrkan. Han fick
förklara sig häröfver, varnades, men erhöll kort därpå Skeppsholms
pastorat, där han genom föredrag för sina anhängare, det s. k.
Holmfolket, redan 1725 åter kom förargelse åstad.
Talrika skrifter rörande dessa samt andra dylika tilldragelser,
t. ex. sammankomster hösten 1726 i det Hiärneska huset, där
bl. a. en baron Oxenstierna var med, cirkulerade nu i landet och
oroade sinnena.
Pietismen hade rätt många beskyddare bland de styrande.
Flere riksråd voro, såsom ofvan antydts, fromme män, som äfven
själfve sysselsatte sig med religiöst skriftställer i; de torde också hafva
ägt sympatier för pietismens bättre, varmhjärtade och för en
praktisk kristendom nitiske ledare. Men den stränga ordningens princip
hade för djupt inträngt i svenskarnes märg och ben, för att de
skulle gilla emot kyrkolagen stridande åsikter eller
lekmannaverksamheten. Man ansåg fortfarande att landets styrka i väsentlig mån
hade sin grund i enhet i tänkesätt på det religiösa området. Prä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
