Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid universiteten utkommo nu flera afhandlingar berörande
vissa punkter i nämnde store filosofers lärobygnader, äfvensom i Buddei
moralfilosofi m. m. Andra vände sig mot Hobbes’ materialism,
mot teorien om »influxus physicus» mellan själ och kropp o. s. v.
Främst bland landets filosofer stod den ofta nämnde Andreas
Rydelius. I sina föreläsningar och kollegier, hvarifrån anteckningar
bevaras i våra större bibliothek, särskildt de i Lund, Linköping och
Uppsala (Nordin. 4:0 2000—2021), samt i en rad af disputationer,
hvilka sedermera utgåfvos samlade i två dekader, framlade han sina
åsikter i de flesta filosofiska frågor, som sysselsatte hans samtid. I
Förnuftsöfningarna, som ju väsentligen äro ett pedagogiskt arbete,
nedlade han också sina kunskapsteoretiska åsikter samt
utvecklade vetandets logiska grundval, hvarjämte han här meddelade en
filosofisk terminologi — egentligen den första svenska. Slutligen
sammanträngde han hela sin världsåskådning i ett litet öfversiktligt
och lättläst arbete: »Scientiæ philosophiae fundamentales», som
utkom 1733 och inom kort upplefde tre upplagor samt år 1741 utgafs
på svenska såsom »Doet. Andreæ Rydelii Philosophiska
Grundsanningar», på ett föga tillfredsställande sätt öfversatt af L. Acharius.
Vid sitt filosoferande hade Rydelius visserligen ett
etiskt-religiöst syftemål: intet, som strede mot Guds ära, finge befläcka
människans världsuppfattning, och till mänsklighetens förbättring skulle
allt tänkande syfta. Samstämmigheten i andens rike var för
Rydelius hufvudsaken, och i detta rike gällde högst sedlighetens i Gud
grundade lag, »den naturliga lagen», hvars förbindelse kändes i sam-
Carl XII:s historia». Jfr. K. Siljeström, Carl XII såsom filosof,
Linköping 1891.
L. Hammarskölds för sin tid högst förtjänstfulla cHistoriska
Anmärkningar rörande fortgången och utvecklingen af det philosophiska Studium i
Sverige« (1821) har för denna period otillräckliga bibliografiska uppgifter;
dessutom är framställningen t. ex. af U. Hiärnes naturfilosofiska åsikter icke
fullt riktig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
