- Project Runeberg -  Frihetstidens odlingshistoria ur litteraturens häfder 1718-1733 /
263

(1895) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Oftare än grafskrifter synes Lindsteen författat
bröllopskvä-den; här kände han sig också mera hemmastadd. Ej sällan
begagnar han då, äfven till själfva dikten, en ledigare
strofbyggnad, i hvilket afseende Runius tydligen var hans förebild. Bredvid
vanliga betraktélser, såsom »Det ogifta Ståndetz liuflige
Förwand-ling», möter man hos honom naturmålningar i herdestil, såsom »Floræ
Sommar* Taffel tillredd i Adonis Örtagård», där han beskrifver en
fest med herdar och herdinnor kring fru Venus: »Förgät mig icke!
Lösen war bland all den Hedersståt». Men Lindsteen ockrar
äfven med smaken för ordlekar: då en Bauman gifter sig, beskrifver
han »Äkta kärleks Byggnad», och vid en Hagtorns bröllop
»Kärlekens Hagtorns Krantz». Gärna ingaf han, i eget eller i
»Jungfrurnas» namn, ett »Bröllops-Skiämt»: »Jag ber om ursächt at jag
får Ett wälment Skämpt i laget skänckia», såsom han sjöng till
slaktaren Nils Höök 1718. Äfven med »bokstafswäxlingar» roade
han bröllopsskaran. Då en Olof Berg gifte sig 1720, gaf han till
sist såsom »Confect» ett akrostikon börjande »öpp och lek med
Bruden som nu är i Skruden, prydd med krona och med krans».
För namnet Olof synes han haft en stor förkärlek. När hans
regementspastor Olof Hökerstedt gifte sig 1722, då hans »Wälmente
Skämpt» yttrade sig ganska fritt, fogade han till kvädet ett
»Argu-mentum festivali-jocosum ad Sponsum», hvari han, emot
påståendet, att allt, som hade o framför sig, betecknade något dåligt,
framhöll att o brukade vara vocativ-märke; och när det då stod
framför t. ex. »lof», åsyftade det ju något utmärkt: »Ett sådant
fagert namn, Herr Brudgum, Gud Er gifvit ... O lof! O wackra
Lof, till Edert Lof jag skrifwit. Olof är Edert namn, så heter
också jag».

Någon storslagenhet söker man förgäfves hos den »Lustige
Skalden». En viss fyndighet kan man emellertid icke frånkänna
honom; han ägde också en stor versifikationsförmåga, som väl
berodde på hans musikaliska begäfning. Lindsteens poem äro i alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefriodl/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free