Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om huru »Menlösa nöjen sig yttra i lek, När julen rullar åt
Norden», sjöng Hallman också i en af Carlsson meddelad
»Brude-Skriftt, en af Hallmans bästa och mest karakteristiska dikter, som
beskrifver huru de oskyldigt lekande Ungdomen och Kärleken af fru
Wishet erhålla goda lärdomar, så att de börja tänka på
»sällhets-bergning i anden».
Slutligen har Hallman också författat ett först af Hanselli
tryckt skådespel »Erik och Waldemar», hvilket i en handskrift finnes
dediceradt till kronprins Gustaf, men då var »författadt för flera år
tillbakars». En lång historisk Inledning, hvari Dalins verk citeras,
slutas med den önskan att »detta fasliga stället i swenska historien»
måtte kunna »lända andra trolöse öfwerhetspersoner . . . till warning
och rättelse». Det var Hallmans vanliga sed att på detta sätt
framställa historien, men osannolikt är, att han med sitt skådeskel
haft någon särskild syftning på tidsomständigheterna. Att
deklamera mot »enwäldet», såsom förf. i slutet af andra akten låter hertig
Erik göra, var intet ovanligt under frihetstiden. Det rätt långa
stycket, som egentligen endast behandlar det s. k. Nyköpings
gästabud, är tämligen naivt i tonen. Långa, förut förda, samtal berättas
på scenen och hufvudhandlingen försiggår därutanför, såsom vanligt
i den tidens drama. Straffet öfver det grymma konungaparet
kommer blott i form af en förutsägelse om kommande olyckor, uttalad
af konungens biktfader. Drottningens förtviflan och yrsel i sista
scenen, då hon utropar »Fort stryken blodet bort af bägge mina
näfwar» etc., är kanske en reminiscens från Shakespeares Macbet.
Hallman hör till denna periods bästa pennor. Han kläder
didaktiken i en lätt och njutbar form. Han begagnar mycket ofta
allegorier; men hans fantasi är lifligare än hos de flesta samtida
poeter. Hans liknelser och naturmålningar äro ofta träffande och
behagliga. Någon större skald är han visserligen icke. En viss
tankeoreda kan stundom icke förnekas hos honom. Men hans formtalang
gör äfven obetydliga tillfällighetsdikter läsbara. I ordlekandet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
