Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjunde kapitlet.
Den nya, af franska klassicismen bestämda riktningen inom vitterheten. Sa»
muel von Triewald. Boileaus öfversättare J. von Diiben. Olof
Gyllen-borg. Carl Gyllenborg och förberedelserna till en svensk dramatik. Gustaf
Palmfelt. C. G. Cederhielm. Carl och Ulric Rudenschöld. — Blick på
periodens vittra prosa. Den begynnande romandiktningen. — Öfversikt af
det utländska inflytandet under förevarande period. — Slutord. ’
Spår af inflytande från den franska klassicismen, som snart kom>
att behärska alla europeiska lands litteraturer, kan förmärkas hos
en eller annan svensk författare redan under 1600-talet. Men af
varaktig betydelse blef detta inflytande först med det nya
århundradet. Det är J. G. Werwing och S. Triewald, som hos oss gå.
i spetsen.
Redan Runius hade med framgång idkat den eleganta
artig-hetsdikten i fransk stil. Hos Werwing möter oss denna ännu mera
utpräglad. Med den franska poesien var han väl förtrogen, och
flere bland hans dikter äro öfversättningar från den samma.
Åtskilliga småstycken liar han hämtat från madame Deshouliéres; andra
förråda bekantskap med Boileau eller dennes tyska eller danska
efterföljare. Hans humoristiska »Afsked till Parnassen» erinrar om
dansken Reenberg. Såsom redan antydts, blefvo Werwings dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
