Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spiseln, där den öppna kaffekitteln pustade ut små ångor,
framskymtade bänkarnas färgrika hyenden och hörnhyllornas blanka
tenntallrikar samt brokiga lerkrus på ett osäkert, fantastiskt sätt.
Husfolket satt med armarna hvilande på stugans långa ekbord
och gamlefar låg på sin hvilobädd; skuggor och ljus spelade
öfver hans ansikte med de vakna lifliga ögonen, men bakom
skorstenen, som hvit och bred reste sig från golfvet, skymtades
en fiol, öfver hvars strängar en hand nu och då for och
framlockade ett sakta ackord till den urgamla sägnens ord.
Det är länge, länge sedan.
Af det slott, där skön Adelin och hennes syster bodde,
finnes endast det norra tornet kvar; den borg, som nu kröner
den höga backen och speglar sig i hafvet, är byggd långt
senare, fast den ser ärevördig nog ut med sina tjocka murar och
vridna tornspiror.
Bokskogen står ännu stark och kraftig och skiljer den
stolta borgen från åkerfält, som i den tiden tillhörde den gamla
herregården på andra sidan om ån.
. Kyrkan stod då i rågången emellan de båda godsens ägor.
Fordomdags kallades slottet Hafsborg. De två systrar,
hvarom sagan förtäljer, blefvo tidigt föräldralösa. Skön Adelin
var tre år och skön Valborg sju dagar gammal, när deras mor
fick helsot, och tre månader efter hennes död föll deras fader
i en strid mot landets fiender. De två adliga jungfruarna växte
upp i klosterskolan, men deras sinnen lekte mot världen, och i
löndom talade de med hvarandra om tappre riddare och trogen
kärlek; ingen af dem ville lefva och dö som klosternunna.
Och så kommo de två systrarna omsider tillbaka till
fäderneborgen för att härska öfver gods, guld och många tjänare.
Men i näjden fanns ännu ingen af deras likar, ty på Agård
bodde blott den gamla blinda modern till herr Eskil och herr
Sone, och hon var icke af adlig börd.
Sönerna hennes voro ute i krig i hednaländer; tiden
syntes så lång för de fagra, unga fröknafna på Hafsborg.
Då mäldes en dag att herr Eskil och hans broder vunnit
guldsporrar och sköldemärke ute i kriget och att de nu
väntades hem till Agård till sin blinda moder.
»Vi vilja göra riddarnes moder ett besök, innan de komma
hem; det höfves ungdomen att visa vördnad mot de gamla»,
sade fröken Adelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
