Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma till rätta med detta gamla manuskript, som äfven
pryddea af några mystiska tecken.
En stark susning i de höga furorna kom mig att se upp
frän de skrifna bladen och rikta blicken mot skyarna. Det
drog synbarligen upp till ovfider, och jag skyndade mig hem
till min tillfälliga bostad för att dftr i lugn och ro taga närmare
kännedom om den förmenta svartkonstboken.
Försiktig vorden genom tidigare tilldragelser af liknande
art, omtalade jag ej min handel för mitt värdfolk, och jag anade
ej att hutats trettioåriga dotter hyste ett lifligt intresse för
innehållet i den låda, som fanns i det bord, där jag plägade
förvara mina anteckningsböcker. r
De fem efterföljande dagarne voro regniga och kalla;
furuveden knastrade i kakelugnen, inne i storstugan slamrades i
väfstolen, flugorna tryckte sig dufna intill de hvita varma
kaklen och lämnade mig i fred vid mitt arbete vid skrifbordet,
där jag till begriplig svenska öfversatte innehållet i den svarta
boken. Jag har sedermera, ehuru förgäfves, sökt efterforska
hvarifrån dessa gamla minnesblad egentligen förskrifva sig.
»Min svarta bok.
Det var med stor hjärtängslan jag tänkte på att skiljas från
min moders syster, min enda lefvande släkting, och från
Stral-eund flytta till min blifvande makes moder i det skånska
landet. Före min afresa gjorde jag mig denna bok, men min goda
moster tyckte illa vara att jag bundit in bladen i kolsvart
sammet; det borde ha varit grönt eller rosenfärgadt, då jag ju for
bort för att fånga min lycka, sade hon.
’Det svarta varar längst’, svarade jag, ty jag ville ej
be-dröfva min moster genom att visa henne min ängslan, och för
att hon skulle tro mig vara glad och lustig som fordom, skref
jag på bokens första sida en hop oskyldigt skämt och en vers.
Detta blad ref jag bort under en af mina sorgefulla stunder,
men versen, som jag icke hade diktat, öfverflyttar jag hit
på detta blad, till påminnelse om att jag en gång verkligen
varit så till sinnes, att jag af hela mitt hjärta kunnat det utsjunga.
Men det var innan budskapet kom från Junker Knuts moder,
att jag skulle resa till deras slott i det okända landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
