Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och grubblade öfver människolifvet här på jorden och på andra
sidan gr af vem Då ansvaret låg äfven tungt på hans sinne, att
ha förmått den gamle andebesvärjaren att taga en dust med
Lave, och Sone visete ej, om han hade kristlig rättighet att
bedja till Gud om framgång för Mattis, som troligen nu som
värst anlitade onda makter för sitt ändamåls vinnande. Fiolen
ville han ej häller röra, ty där låg ofta bön i toner och
melodier. Kanske också något af den trollska »filfvaleken», som
han lärt en repris af i en julstuga, kunde smyga sig fram igen,
nu när han som bäst trodde sig ha glömt de farliga melodierna;
bäst att i tystnad bida tills Mattis kom och återgaf honom
friheten.
På fjärde dagens morgon inträdde Mattis ändtligen i sin
stuga och det med ett mycket gladlynt utseende. Sone förstod
genast, att andebesvärjaren lyckats i sitt lifsfarliga värf. Vid
isynen af Sones allvarliga ansikte och frågande blick fick
Mattis en annan min; han tyckte först nu minnas, att den gamle
spelmannen var tillstädes.
»Det var en hård strid du sände mig till, Sone,» sade han
högtidligt. »Men seger vann jag ändå öfver den trilske
gengångaren.»
»Kan du förtälja mig något därom, eller skall det förblifva
•en hemlighet emellan dig och Lave?»
Andebesvärjaren svarade ej genast. Han började sysela
med elden i stugans spis, lade en nypa trollrökelse på den heta
hällen, tog så upp en bit kött ur sin rockficka, förde det tre
gånger öfver den uppflammande eldslågan och gaf det så åt den
kraxande korpen.
»Det kunde ju vara nog för dig, Sone, att få veta, att den
arma kvinnan för alla tider är vorden befriad från gengångarens
hemsökelser; men då jag nu uppfyllt alla försiktighetsregler,
skall jag förtälja dig hela striden.» Mattis lade ännu en nypa
rökelse på spishällen; en blåaktig rök, med skarp hartsaktig
lukt, fyllde den lilla stugan och verkade nästan bedöf vande på
Sone. Med korpen på sin arm började så andebesvärjaren
förtälja:
»Dålig varsel mötte mig, när jag klef ur banvagnen, ty
vid stationen stod församlingens präst och spände ögonen i mig,
som om han förstått, hvem jag var, och i hvilket ärende jag
kommit till eocknen. Till fots gick jag hela den dryga vägen
WigHröm, Från Herresäten och Bondgårdar. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
