Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem, somlige förfärande den framför dem på ett täcke
utbredda aftonportion af bönor, somlige idislande den redan förtärda
sparsamma kosten; mellan dem sprungo halfnakna barn från
eld till eld eller från ök till ök för att söka det trefligaste
sällskap, eller för att bestyra om djurens föda och lastsäckarnes
ordnande; öfverallt hördes glädtigt glam och högljudt prat bland
de sorglöse Bedawierne, som nu efter dagens sol och vägens
mödor i de mest olika ställningar hvilade ut i den mjuka
sanden, och från flere håll inbjödos vi, genast sedan vi knäfällt
våra djur, att deltaga i en aftonmåltid eller att förfriska oss med
en kopp cafle. Ehuru ännu ovan vid dylika scener, som jag
sedan nästan dageligen fick bevittna under mina färder i
Orienten, fann jag mig genast hemmastadd i dem såväl som med
Bedawiema sjelfva, hvilka, då de af mina följeslagare fingo höra
att jag var läkare, redan nu i mörkret började öfverhopa mig
med frågor och begära mitt råd i de mest olika sjukdomar.
Bekantskapen var snart gjord med dem; de visade ej det
minsta misstroende utan fastmer en öppenhet och okonstlad enfald
i deras umgänge, som lät mig ana att de nomadiska Araberna
ingalunda voro det förfärliga röfvarslägte, såsom deras vanslägtade
afkonriingar i Egypten utmålat dem för mig; jag tyckte med
sådane män skulle jag ingen svårighet ha att komma till rätta,
jag fann mig hefryndad med dem mera än med det folk, jag
hittills lärt mig känna här, och denna öfvertygelse, vunnen
redan den första afton jag tillbragte med dem, och som jag
alltid sedermera fann bekräftad, bidrog icke ringa till att nu
skingra. den oro, jag under dagen ej kunnat göra mig fri ifrån.
Den höga friska ökenluften, uppblandad som den här var af
dofter från Nildalens rika grönskande fält, den lugna soliga
E-gyptiska himmelen, nyheten i mitt läge, som ej kunde undgå
att behaga och intressera mig — allt bidrog att ge lugn åt mitt
sinne, grumladt som del under dagen varit af förtankar på den
G. Å. Wallint resa
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
