Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nästan ett brott mot en följeslagares af honom såsom helig
ansedda person, tego de nu; ty de voro vane att resa med
Européer och Christne, hvilka hos dem äro ökände för sådant
bruk och hufvudsakligen just derföre af dem afskydde och
hatade såsom reskamrater. All den förtjenst de hafva på här
resande Européer och de stora drickspenningar, som ofta
oförnuftigt nog slösas på dem, kunna ej försona dem med detta
charactersdrag, och ofta • har jag hört äfven de säflige och i
allmänhet mot de Christne mildt sinnade Sinå-nomaderna med
största afsky och harm berätta, huru Européer hellre gifva
å-terstoden af sin måltid åt sina hundar än åt sina
Bedawi-följe-slagare. Jag utbytte dock ganska snart mina Europeiska
åsig-ter i detta hänseende mot nomadernes communism, och
uppstod framdeles häri någon träta tystades jag genast med
frågan: ”äro vi då Christne att vi skola gräla om matbitarneV”
Jag insåg snärt att den som ville vinna nomadens vänskap och
förtroende, hvarpå här mer än någon annorstädes en resas
lyckliga utgång beror, måste åtminstone derunder med honom jemt
dela all lust och all leda och äga allt med honom gemensamt,
och min regel blef för framtiden att njuta’ intet, som jag ej
kunde dela med min följeslagare. Såsom en främmande i
Be-dawins tält icke gerna är tillåtet att lefva på sin egen
bekostnad och han icke utan att vanära sin värd der kan framtaga
sin matsäck, så anses det ock vara den resandes skyldighet att
under vägen hålla sina följeslagare frie och utan knot med dem
dela allt, hvarmed han är försedd åtminstone hvad mat,
vatten, caffe och tobak beträffar, och som ressällskapet ofta
består af flere personer än man önskar, hvilka alla vanligen
fordra fri gästning med den främmande, faller detta sig icke
sällan ganska tungt för honom isynnerhet i ett land, der, som i
öknen, alla sorts lifsförnödenheter äro dyra och svåra att
erhålla. Fordringarne äro i allmänhet icke stora; man afser ej
så mycket varans godhet och qvantitet som ej fastmera den be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
