Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under alla mina resor utan att undergå någon särdeles
förändring. Vanligen vek jag den i tu på längden och utbredde
den dubbel; men när väderleken så fordrade kunde jag
begagna den ena hälften också till täcke. Öfver denna matta lade
jag vidare ett beredt fårskinn 1 med lång hvit och särdeles mjuk
ull, hvilket med den stora fettsvansen inberäknad höll närmare
tre alnar i längd. Sådana skinn äro ganska vanliga i Orienten,
isynnerhet bland Araber, såväl de bosatte som de
nomadiserande. I Egypten ser man lärda Sheikher och Derwisher
begagna dem alt sitta på, men Beduinerna nyttja dem oftare till
bädd eller såsom ett klädesplagg till skydd mot kölden och
hänga dem med ullen inåt vänd och framtill knutne med band
öfver skuldrorne ned öfver ryggen. För det behof, hvartill jag
begagnade mitt, äro de högst ändamålsenliga, men som man i
Egypten vanligen bereder dem med alun äro de mycket sköra
och gå lätt sönder, hvaremot de som man anträffar i öknen äro
mjukare och starkare, ehuru i anseende till den sämre får-racen
der ej försedda med så tjock och vek ull och ej heller så stora
som de förra. Som jag sålunda var försedd med mera plagg
än jag vanligen behöfde, kunde jag oftast afstå något elier flera
af dem åt mina följeslagare, än min lättare Beduin-kapprock 1
af camelgarn, än min matta eller min fårbud, hvarföre de
alltid visade den största tacksamhet och erkänsla. Det är en
allmän plägsed bland Beduinerna att värden infinner sig vid sin
gästs bädd, då denne lagt sig, för att betäcka honom och
ytterligare jemka om hans läger. Denna sed iakttaga de ock
vanligen under resor, och den första afton jag lägrade -i sällskap
med nya följeslagare inställde sig alltid min ledsagare för att
uppfylla denna skyldighet; men som detta generade mig lika
mycket på en väg som i ett tält, afböjde jag vanligtvis denna
artighet och kunde lika litet finna mig häri som i deras bruk
att om natten alldeles afkläda sig, ehuru jag alltid gjorde det
och fann stort behag deri under vistelsen i städer, der tillgån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
