Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vare sig ä deras sida af verklig ohåga att inhämta någon
kunskap derom eller af någon annan orsak; men oförmögenheten
å deras resekamraters sida att, såsom stadsboer och alldeles
oerfarne i öknens förhållanden, underhålla ett samtal i
nomad-lifvet rörande ämnen, som mera kunde intressera dem, gör att
ett bland de första ämnen, som bringas till tals, är religionen.
Första anledningen till dessa samtal gaf vid detta tillfälle,
såsom vanligen annars, den omständigheten att våra Beduiner
under hela resan ej en enda gång förrättat sin bön. Såsom
bekant åligger det hvarje Muhammedan, vare han hemma eller
på resa, att fem gånger om dagen göra sin bön, som består af
flerehanda ceremonier, af hvilka en del är ganska påkostande
och fordrar gymnastisk mjukhet i lemmarne, och den enda
lindring, dem häri under resor är tillåten, är att förkorta hvarje
särskild bön till ungefär hälften af de vanliga ceremonierna.
Mindre rigorösa Muhammedaner, isynnerhet bland Turkar och
Perser, förklara sig dock ofta fullkomligen frie från alla slags
böner under en resa isynnerhet i öknen, och undskylla sig
huf-vudsakiigen dermed att de ej äro vane vid att göra sin
bagning i sand ’, hvilket i brist på vatten är tillåtet i deras
religion. Vår kurdiske reskamrat hörde till de sednares antal,
men som han redan länge lefvat bland Araber och nyligen
kommit hem från sin pilgrimsfärd, hade han till en del försonat sig
med sandablutionen och förrättade då och då under vägen sin
bön. Hos alla böngörare är det ett vanligt fel, eller en
förlåtlig religionsifver, att önska och uppmana alla andra af deras
omgifning att uppfylla samma pligt mot Herran som de, och
de äro alltid färdige att påminna dem, som häri tredska, om
deras skyldighet.. Så hade äfven vår Kurd vid ett tillfälle, då
han med den förnöjsama och gloria-glänsande min, som
vanligen utmärker en Muhammedan efter förrättad bön, stigit upp
från sina knäfallningar, frågat vår Beduin hvarföre denne aldrig
uppfyllde sin pligt emot Herran, och då han härpå fått det o-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
