Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Latinet de beryktade superlativerna, begagnas dock vanligast
blott i skrift. — I tilltal undviker dem stadsboen lika mycket
som Beduinen; den förre begagnar i deras ställe de
ofvan-anförda namnen, den sednare deremot begagnar andra
under benämningen kunjd kända binamn, som alltid äro
sammansättningar, i hvilka det första ordet är fader eller broder
för en man, och moder för en qvinna. Alltefter det äldsta
eller mest älskade barn en man eller qvinna äger, kallas han
fader och hon moder för ett sådant barn, så att om det t. ex.
är en gosse och heter Ahmad, fadren tilltalas med namnet
Ahmad» far och modren med det af Ahmad» mor. I enlighet
med det stora företräde Orientalern i allmänhet tillerkänner det
manliga könet framför det andra, väljes helst och vanligast en sons
namn för att bilda sådana sammansatta binamn; men stundom
händer det ock att föräldrarne, isynnerhet fadren, till en för
skönhet eller andra särdeles utmärkande egenskaper allmänt känd
och berömd dotter benämnas efter henne. Så påminner jag mig
en af Bely-stammens hufvudchefer, som egentligen hette *Akil,
hvilken öfverallt bland kringboende nomader var nästan
uteslutande känd under namnet af Amshås far efter sin förstfödda
dotter Amshå, som i sjelfva verket var en af de skönaste
och älskvärdaste qvinnor jag någonstädes sett. Deremot kan
jag ej påminna mig det jag någonsin hörde hennes moder
benämnas efter henne, utan erhöll hon utom sitt egentliga namn
Thurayd i förtroligare tilltal vanligen det af Khalafs mor efter
en yngre son, som hon framfödt efter Amshå. Detta bruk att
ge föräldrarne binamn efter något af deras barn är så allmänt
bland alla Beduiner att närmare bekanta och vänner icke
ger-na utan att begå en ohöflighet kunna tilltala dem med något
annat; och äfven främmande göra sig vanligen genast bekante
med desamma isynnerhet om de ha någon gunst att utbe sig
eller annars anse sig böra använda smekande och förbindliga
ord emot en person. Ofta hör man en främmande som ej kän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
