Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Å, tyckte mor, det kan väl aldrig komma på frågan,
att ni skulle gå härifrån med julen heller! Vi
ska smaka på julamaten, som Erik hade hit. Julen ä’
lång — det sjunker nog undan.
Så åto vi ett slag till.
— De gamle sade ju, att det inte är jul, om man
inte spränger sig två gånger om dagen minst, sa far.
Annars är det ingen konst att göra julagille på det här
viset, smålog han. De, som komma till gillesgården,
ha ju själva all »förningen» med sig. Ja, äten nu av det
lilla här är! Nyårsafton får man ut och höra efter, om
där är någon, som gått vilse, så kunna vi få kakor
då med, kanske. Den här hackepölsan har väl Erik
haft med sig, kan jag väl tro — dumt man ska inte ha
mer än en dotter att gifta bort!
— Tack nu för all värme, jag har suttit och slukat
här i kväll, sa Johanna. Och tack för livhanken, Sven!
Hur smal den är, sätter man alltid värde på den ändå.
— Och tack för tösen, sa Erik. Ni ska få låna
henne — —
— Å, det är då min tös, sa far.
— Och min med, du! sa mor.
— Nej, nu är hon min, sa Erik. Men ni ska få
behålla henne till den tjugufemte mars, ty då skulle hon
komma hem och hålla lite i ordning i min lilla stuga
— nu har hon hållit ordning i er så länge.
— Hm! Här har hon mest ställt till oordning,
åtminstone de första åren hon var här. Men ser du, min påg,
sa far till Erik, det är med töser som med äpplen: när
man väl har fått dem stora, så man skulle ha glädje
av dem, och de ha blivit röda och granna, så kommer
där alltid en pojke och stjäl dem!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
