Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, se, doktor Greander! God afton, god afton
och välkommen hem igen!»
En liten rund, knubbig fru skakade lifligt
Grean-ders hand mellan sina båda, i det hon med nyfikna
blickar, så godt det lät sig göra i den dåliga
belysningen på däck, granskade honom samt förklarade,
att han såg kry och »utländsk» ut, ett omdöme som
kom honom att sätta upp en mycket belåten min.
»Jag är här nere för att möta två unga flickor,
men hur ska jag känna igen dem i detta välsignade
mörker,» sade hon bekymrad och försökte se sig
omkring. »För öfrigt har jag ju aldrig sett dem förr.
Jag lofvade visserligen till igenkänningstecken bära i
handen den här pappersrullen, ombunden med ett
rödt band, men hvem kan här se om bandet är rödt
eller svart?»
»Det är ju fröknarna Grahn fru Friman söker?»
svarade doktorn. »Vänta och sitt ned här på bänken
ett ögonblick. Jag såg dem nyss här, och där ser
jag deras saker, de kommer nog strax tillbaka. De
och jag är eljes gamla bekanta.»
»Jaså, doktorn känner dem, det var ju riktigt
roligt. Jag vet om dem ingenting annat, än hvad de
själfva skrifvit. Föräldrarna är döda, stod det i
brefvet, och själfva kommer de till Helsingfors för
att arbeta och studera.»
»Hör nu fru Friman,» inföll Greander hastigt,
»är min förra dubblett händelsevis ledig?»
»Ack, kära hjärtandes, hvarför fick jag inte veta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
