Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla människor sade också, att Georg egde en
präktig röst och ett fint öra. Hur underbart härligt
hade han icke sjungit solopartierna vid den stora
körens konsert i våras. Hur bedårande ljöd icke
hans friska, unga stämma, som så präktigt fyllde
salen med sin starka, sköna klang. Af idel oro för
huru Georg skulle lyckas med sin maktpåliggande
uppgift hade fru Friman alls icke förmått njuta af
de föregående numren på programmet. Men så snart
hon hörde hans första toner, var all oro bortblåst,
hon kände sig förd till ett underbart land, där allt
var idel solsken och sång. Det kändes så ljufligt, att
glädjetårarna stego i hennes Ögon, och sedan såg hon
tårar i många andras ögon också ... När sången
var slut, flög där en susning af hänförelse genom den
dödstysta salongen, som var fylld till sista platsen.
Sedan bröt en åska af applåder lös: publiken jublade
och ropade, man skrek och viftade med näsdukarna
och gaf sig icke tillfreds, förr än sången togs om igen.
Och efteråt blef det åter ändlösa handklappningar
och inropningar. Hur hade icke Georg strålat, när
han otaliga gånger bugade sig och tackade och
smålog mot publiken. Hur fin och förnäm såg han inte
ut i den nya, svarta fracken, med hvit halsduk och det
glänsande skjortbröstet, som hon själf gjort sig otrolig
möda med att stryka riktigt väl. Å, Gud välsigne
gossen, hvilken obeskriflig glädje hade han icke
skänkt henne den gången liksom många andra
gånger!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
