Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon ställde kaffekoppen på bordet och skyndade
bort utan att säga farväl.
Ja, häftigt uppbrusande och hänsynslös hade Sofi
alltid varit och såg alltid världen i svart. Det var
raka motsatsen till Georgs ljusa, käcka,
förhoppningsfulla sinnelag och glada, unga lefnadsmod,
tänkte fru Friman, när dörren häftigt slöts efter
dottern. Arbetsam, sparsam och genomhederlig var
Sofi visserligen och hennes lön var jämte den lilla
obetydliga pensionen efter fru Frimans aflidne man
hemmets enda säkra, fasta inkomst. Modern ville
så gärna erkänna Sofis alla stora förtjänster, men det
gjorde henne alltid ondt att se dotterns afundsamma
sinnelag mot den till både kropp och själ så mycket
bättre utrustade brodern. Redan i barndomen hade
denna fula missundsamhet stuckit fram: just den
var orsaken till att hon aldrig kunnat förstå broderns
stora framtidsplaner, hans höga, ideella sträfvanden
och ljusa, förhoppningsfulla sinnelag. Men herregud,
var det icke alldeles naturligt, att lifvet gestaltade sig
annorlunda för en rikt begåfvad, vacker ung man
än för en obetydlig, anspråkslös flicka i Sofis ställning?
En mor måste naturligtvis af hela sitt hjärta önska
alla sina barn lycka och medgång, men det var väl
rakt omöjligt att icke märka skillnaden; Georg hade
verkligen lysande framtidsutsikter, man måste vara
blind för att icke se det. Lifvet var nu en gång
sådant . . . man kunde icke göra det annorlunda.
Fru Friman slog igen hushållsboken och torkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
