Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den gränslösa rymden, som i bakgrunden flöt ihop
med hafvet kring den vågombrusade staden. —
När Maria hunnit upp till bergens högsta krön,
stannade hon och såg sig omkring. Hon var första
gången här uppe och fängslades omotståndligt af
den storslagna syn hennes blickar mötte.
Solen hade icke ännu gått ned men skulle snart
göra det. Dess sneda strålar föllo öfver udden, där
Brunnsparkens träd bundo ihop sina yfviga kronor
till en enda jättebukett, som brann i höstens starkaste,
mest praktfulla färger, medan ur löfmassorna katolska
kyrkan stack upp sitt smärta torn och från villorna
skymtade fram flaggstången på taken.
Men bakom dessa förgrundens våldsamt glödande
färger spände hafvet ut sin stora, lugna yta, liksom
i långa våder af mattskimrande, vattradt, grått siden.
Vinden hade lagt sig till ro och aftonlugnet lät den
blå oändligheten småningom blekna bort i tallösa
fina förtoningar. Ute på den glänsande, grå ytan
skimrade ett och annat hvitt segel likt en måsvinge
eller ett stänk fradgande hvitt hafsskum,
kvar-glömdt af dagens vindar. De små, låga skären
blinkade fram mellan omärkligt vaggande dyningar,
runda kobbar sköto fram sina våtblanka, kullriga
ryggar och som en väktare mellan rymd och haf
sträckte Gråhara upp sitt fyrtorn, färgadt rosenrödt
af de sneda solstrålarna.
Mot öster steg Sveaborg fram på sin grund af
granit, djärft och i stor stil. Dystert hemlighetsfulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
