Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå, känner du mig inte? Hvad är det för
lands-ortsfasoner att inte känna igen folk?»
Jo, jovisst kände hon Karin Dahl! Hennes ögon
hade varit alldeles bländade af sqlnedgångens ljus,
urskuldade hon sig, i det hon skyndade att hälsa.
Den nykomna var en kortväxt, kraftigt byggd
ung kvinna med ett blackt hvardagsansikte och
ljust, kortklippt, färglöst hår under en grå filthatt.
Hennes rakskurna paletå, hatten, och den
styf-stärkta, hvita kragen, sammanhållen af en liten
grön kravatt, liknade karlkläder. När Maria uttalade
sin förtjusning öfver den härliga utsikten, spände
hon med knytnäfvarna ut paletåfickorna, kastade en
hastig blick omkring sig, nickade instämmande och
medgaf, att Helsingfors tog sig rätt bra ut
härupp-ifrån. Strax därefter förmodade hon, att Maria redan
stått här länge nog och gärna kunde gå ned med henne.
»Kom hem till mig,» föreslog hon. »Du skall där
träffa några människor, som du förmodligen har
nöje af att bli bekant med, och får höra talas om
något, som kommer att intressera dig.»
»Hvem är det? Hvad talar de om?» frågade Maria
nyfiken. Hon behärskades fortfarande af den
upplyftande, eggande, Iifgifvande känsla, som åsynen
af den af hafvet omflutna och utaf aftonens sol
öfver-strålade staden väckt hos henne, och den kom henne
att finna allt lätt, gladt och vackert.
»Ja, det får du se, kom bara med,» svarade
gymnasten, i det hon raskt började gå nedåt, följd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
