Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eva såg hastigt på henne. Ehuru hon var van
vid de växlande känslornas ebb och flod i Emmys
häftiga lynne, ingaf stämmans tonfall henne tanken
att någon personlig motgång denna dag låg till grund
för systerns missmod. Hon gjorde dock ingen fråga.
En sådan förtrolighet att frågan omedelbart hade
sprungit fram och blifvit besvarad, rådde icke mellan
systrarna, så varmt fästa vid hvarandra de än voro.
»Nej, nu måste jag gå hem. Herman blir otålig,
om han får vänta på frukosten.»
»Hvarför åt du inte med oss? Kan Herman inte
en dag äta frukost allena?»
»Nå, det gör han i alla fall ogärna,» svarade Eva
och tog afsked.
Emmy kunde genom fönstret se, huru systern
med lilla Max vid handen gick nedåt gatan. Eva
hade en smärt, litet tunn gestalt. Hon såg alltid fin
och distingerad ut; hon klädde sig alltid i mörka
färger, som i förening med hennes lågmälda stämma
och stillsamma sätt gaf hela hennes person något
dämpadt, inbundet och oåtkomligt. Det retade Emmy
otroligt att se systern med nästan ängslig omsorg
rätta sig efter alla mannens önskningar, formligen
söka gissa sig till dem. Hvad tyckte, hvad tänkte,
hvad ville då Eva själf?
Det var dock frågor, som förblefvo obesvarade.
Hon hade haft lust att ställa samma frågor till
andra unga fruar bland sina vänner, men mellan
dessa rådde liksom något slags hemligt, tyst frimureri,
T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
