Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jade göra sig i ordning att gå ut, antog hans
vanligtvis så allvarsamma ansikte ett egendomligt vekt,
förväntansfullt uttryck.
Han tänkte på en ung flicka, som han händelsevis
en kväll träffat i Gertrud Hoffs ateljé, dit han gått
för att se några teckningar till en folkskrift, hvars
redigering han ombesörjde. Han hade funnit
konst-närinnan i fullt arbete och framför henne, belyst
af lampans begränsade, afskuggade ljus, en ung
flicka, som hon kallade Rosa Grahn och som strax
gjorde ett egendomligt djupt intryck på honom.
Emedan seansen just var slut, hade hon snart
tagit afsked och gått med löftet att återvända på
onsdagen.
Sedan hon gått, hade målarinnan på sitt
energiskt uttrycksfulla vis gifvit luft åt sin förtjusning
öfver den utmärkta modell hon funnit. — De voro
två systrar Grahn, berättade hon, ypperliga modeller
båda två. Den äldre, som var mörk, hade suttit
några gånger, men kunde på grund af bristande tid
icke fortfara. Den yngre, Rosa, som hade
anställning på ett kontor, kom däremot ett par gånger i
veckan på kvällen, när hon var ledig från arbetet.
Nu vid lampsken gjordes endast teckningar och
studier, men mot våren, när eftermiddagarna blefvo
långa och blånande ljusa, skulle hon stå modell
för en stor tafla . . . något riktigt fint.
Det var eljes egendomligt hvilken sällsynt
artistisk instinkt Rosa egde. Hon hade växt upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
