Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var Gustaf Ehrendt, som vid skenet af en
gatlykta stod och slog dammet af sin paletåärm.
Också han kom från skolan, där han ett par
gånger i veckan lärde de äldre gossarna räkning
och geografi. — Naturligtvis tjänade det till intet,
reserverade han sig. Den stora fattigdomen och
den oerhörda sedliga förvildningen därinne i det
dystra huset måste göra alla ansträngningar
fruktlösa.
»Ack, nej, framför allt ingen misströstan! Mycket
är redan vunnet, hvar dag medför säkert något
framsteg. Det goda och rätta måste slutligen
alltid segra!» — Det var Anna Lindcrantz fullt och
fast öfvertygad om.
Men Gustaf Ehrendt tillbakavisade energiskt denna
naiva uppfattning. Det goda segrade naturligtvis icke,
innan det blifvit en lefvande kraft inom människorna
själfva. En god och rättfärdig tanke, med andra ord:
sanningen, trängde endast småningom genom
okunnighetens och fördomarnas mörker. Det skedde
kanske efter femti år, kanske efter hundra, kanske
först efter många hundra år. Endast tanklösheten
och godtrogenheten upprepade alltjämt
godtköps-frasen om det rättas segertåg genom världen.
Erfarenheten visade tvärtom, att all utveckling skedde
långsamt och gradvis, mödosamt och genom stor
kamp och strid. Under och mirakel hade ingen plats
inom utvecklingens strängt lagbundna förlopp.
Anna fäste icke afseende vid förnekelsen i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
