Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, pengarna! det är hufvudsaken,» bekräftade
senatorskan Werander långsamt och högtidligt,
»Har någon sett Agda Hjortström?» frågade fru
Hegerth, som sökande kom in. — »Nå, där är du ju!
Hon lyfte hotande pekfingret. — »Här har jag gått och
sökt dig en lång stund och alla därinne väntar på dig.»
Sedan hon öfvertygat sig om att flyktingen
återvände till sin plats i tablån, satte hon sig och slog
med en åtbörd af komisk förtviflan ihop händerna.
Hennes korta, krusiga, hår, skälmska, klara ögon och
hurtiga, kantiga rörelser gjorde henne lik en ung
gosse.
»Å-å-å! om ni visste hur vi haft det därinne!»
utbrast hon. »Vår Maria Stuart var på väg att löpa ifrån
oss. Och vår Jeanne d’Arc kunde inte fås att hålla
ställningen. Så snart Gertrud Hoff vände ryggen till,
ändrade hon den. Hennes fula handlofvar blef
synliga, ifall hon höll fanan på det anvisade sättet,
påstod hon. När Gertrud då på sitt vanliga häftiga
vis läxade upp henne, började Jeanne d’Arc gråta
och ville inte längre vara med. Men jag känner
minst tio herrar, som kommer upp för att se henne i
tablån. Det gick inte an att hon lämnade oss i sticket.
Vi kunde minst af alla undvara henne, sade jag.
Men det borde jag för ingen del ha gjort. Där blef
allmänt knot och missnöje. Alltsammans höll rent af
på att gå sönder, när den genompräktige Lund —
skulptören, ni vet — i detsamma kom in och räddade
fäderneslandet, ögonblickligen hade han uppfattat
n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
