Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aktighet och förkonstling! Och om man höll någon
kär ... så ... ja ... hvad angick det andra?
Hon hörde sitt namn nämnas af någon bakom
henne, vände sig hastigt om och såg sin bror Gustaf.
Han förmodade ironiskt, att hon kom från »fåfängans
marknad» och att hon gick hem, hvarför de kunde
följas åt.
Gustaf Ehrendt hade en tankemänniskas oöfvade,
liksom aftrubbade blick för de yttre tingen.
Uteslutande upptagen af sitt eget tankelif, gaf han i
allmänhet föga akt på omgifningen. Men de af
månskenet öfvergjutna trädens stämningsfulla skönhet
stod måhända i något osynligt, hemlighetsfullt
samband med hans eget stämningslif denna kväll. Han
lät sitt öga stanna vid dem och fängslas af dem, så att
han vände sig till hälften om för att betrakta dem än
en gång. Därvid föll hans blick också på systern
vid hans sida och dröjde kvar vid hennes unga, vackra
ansikte.
»Hvad är det, Gustaf?» frågade hon, som mer
kände än såg den iakttagande blicken.
»Å, ingenting!» — Ett småleende lyste upp hans
allvarliga drag. — »Jag ser bara på dig, därför att
jag tycker du är vacker.»
Hon vände sig häpen mot honom. Svaret var så
olikt hennes förbehållsamma bror.
Men han fortfor att le på samma hemlighetsfulla
vis och nickade bekräftande med hufvudet »Ja, jag
finner dig vacker!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
