Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast gjort hennes känsla för Greander varmare,
hade eggat hennes själfrådighet, och i ungdomligt
trots hade hon gladt sig åt att hon stod allena och
måste kämpa oförstådd och misskänd. Men de många
förstulet nyfikna blickarna, som hon uppfångat under
dagens lopp, orden och meningarna, som plötsligt
afbrutits när hon närmade sig, antydningarna, som
framkallat en munterhet, i hvilken hon instämde
endast för att dölja sin ovisshet och förvirring, allt
hade hos henne jagat upp oro och ängslan. Allt hade
blifvit så smått, fult och ovärdigt. Hon hade känt sig
förnedrad och så ensam, som om ingen i hela världen
brytt sig om henne. När hon ytterligare vid
hemkomsten mötte sin mors forskande blick, i hvilken
hon också tyckte sig läsa en fråga, rusade hon med
ett kort godnatt hastigt in i sitt rum.
»Jag begriper mig rakt inte på Emmy!» utbrast
modern med en ogillande skakning på hufvudet.
»A, låt henne bara vara i fred!» svarade Gustaf
kort. — »Där gror och spirar så mycket i ett ungt
sinne,» tilläde han mildare. »Och det är synd mot den
heliga anda att röra därvid.»
Innan modern hann invända något, var också
han försvunnen.
Men inne i sitt rum satte han sig icke till sitt
arbete. Böckerna fingo ligga orörda på bordet, medan
han lutade sig tillbaka i soffhörnet. Hans allvarliga,
unga ansikte fick ett drömmande uttryck och till
läpparna återvände det hemlighetsfulla småleendet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
