Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men medan han växte upp, hade de småningom
och omärkligt glidit från hvarandra. Lifvet hade,
obarmhärtigt som alltid, skilt och söndrat, tills
mellan de båda syskonen knappt något annat
samband fanns kvar, än att de bodde under samma tak,
att de åto vid samma bord och att Sofi lappade
broderns kläder, samtidigt som hon satte hemmets
öfriga linneförråd i stånd.
Den bekännelse, som nästan ofrivilligt undsluppit
Georg, hade ljudit lik ett eko af forna dagars
förtrolighet. — Sofi stirrade ned i sin bok utan att läsa, medan
hon i tankarna började summera ihop några tal. —
Rosa hade nyss gått ut, svarade hon, när Maria
kom hem och frågade efter systern,
Sofi sade icke, att hon sett Rosa gå bort med
Gustaf Ehrendt. Hon anade instinktlikt att Maria
skulle ogillat det, emedan hon ofta hört Maria säga,
att Rosa illa använde sin lediga tid. Men Rosa
svarade alltid, att hon icke orkade läsa på kvällarna,
hon blef genast sömnig, så snart hon öppnade en
bok. Eljes såg man sällan Rosa hemma någon kväll
numera. Om hon icke satt modell för fröken Hoff,
hände det, att Greander kom med teaterbiljetter eller
att fröken Hallén fått konsertbiljetter af sin lärare
och bjöd Rosa med som sällskap.
Kanske var Maria alltför sträng mot Rosa!
Sofi hade ibland sett Rosa med tårar i ögonen, när
systern förebrådde henne något. Rosa var vek och
känslig. Och hur ömsint var hon icke mot alla som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
