Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borgsbergen och blickade utöfver staden med alla de
tusentals byggnader, som där samlats till en stor
enhet, omsluten af det vida hafvet och den oändliga
rymden. Så långt ögat nådde, syntes ingen gräns.
Likaså visste förenade människokrafter och
människoviljor af inga gränser.
Sofi betraktade henne med en lång, undrande
blick: huru kom Maria att tänka på sådant? Var
det därom de talade i diskussionsföreningen? Hon
hade trott att de bara talade om kvinnofrågan.
Retad af Sofis ringaktning för kvinnors åsikter,
förmodade Maria, att hemmet, det stora såväl som det
lilla, var något som angick kvinnorna. Och för öfrigt
var det icke någon kvinna, som hon hört tala om det
stora hemmet. Det var unga Ehrendt, som användt
ordet.
Huru kände Maria honom?
Genom Anna Lindcrantz. På senaste tider hade
hon ofta träffat honom. När läkaren för några veckor
sedan skickade bort Anna från Helsingfors’ kalla
vintervindar, hade Maria öfvertagit några af hennes
timmar i skolan, och dessa inföllo händelsevis på
samma tid som Ehrendts lektioner. Hon hade ofta
samtalat med honom.
Visste Maria måntro af att Rosa kände Gustaf
Ehrendt? tänkte Sofi.
Instinktlikt afhöll hon sig åter från att tala
därom, men sade, att hon fann Gustaf Ehrendt
högdragen ; de voro ju släkt, men fattiga släktingar . . .1
tilläde hon med en axelryckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
