Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sköterskan Maria att gå hem och söka en stunds
hvila. Här kunde ju i alla fall ingenting göras, allt
stod på samma punkt och skulle troligtvis länge
förblifva lika.
Det var så tidigt, att ännu ingen den kalla, mörka
vintermorgonen var uppstigen hos fru Friman. Osedd
kom Maria in i sitt rum och kastade sig dödstrött ned
på sängen, där hon strax föll i en tung, djup sömn.
Då drömde hon, att hon såg Rosa komma
springande leende och glad med en blomsterkrans virad
kring hufvudet, såsom fordom därhemma, när ängarna
om sommaren stodo fulla af blommor. I glädjen
öfver att systern lefde och var frisk, ropade hon med
armarna utsträckta mot henne: »Rosa! Rosa!» —
och vaknade vid ljudet af sin egen röst samt brast i
gråt.
Tårarna löste den fruktansvärda spänning, som hon
hela det sista dygnet lefvat i. — Kanske . . . kanske
skulle Rosa icke dö! Ack om hon finge lefva . . .
då kunde kanske ännu något göras . . . Illa hade
hon fyllt löftet till den döende fostermodern att
skydda Rosa och aldrig öfvergifva henne. När Rosa
stått ensam i sin förtviflan, hade hon låtit henne irra
hemlös omkring, utan stöd, utan hjälp . . . Om
Rosa måste dö, blef skulden hennes! . . . Men hon
lefde ju ännu . . . eller tänk om hon dött under den
tid Maria varit borta . . .!
Med darrande händer skyndade hon att kläda
sig och lade hastigt ihop några saker för Rosas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
