Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ångestfullt sökt knyta sina förlamade händer till
kamp mot det outgrundliga. Och hon kände sig lik
honom. Kring sig såg hon idel mörker: lifvet var
grymt, fruktansvärdt, obegripligt . . .!
Ingen hade hon att anförtro sig till, ingen att
rådgöra med. Karin Dahl och de andra kamraterna
voro alla upptagna af sitt eget arbete, sina egna
planer, sina egna förhoppningar. Och Gertrud Hoff
hade rest till Paris med sin stora tafla, som skulle
utställas på salongen. Ibland hände det väl, att Sofi
kom in och satte sig på yttersta kanten af en stol
liksom af fruktan för frestelsen att blifva sittande
alltför länge, ifall hon intog en bekväm plats. Men
hon dignade själf under den tunga börda, som moderns
sjukdom lagt på henne ensam, och hon kom själf
för att omtala sina bekymmer.
Mot våren hade där ju blifvit mindre arbete i
hushållet: middagsgästernas antal hade minskats;
Grean-der hade icke kommit tillbaka från sin resa i
landsorten för det stora, nya, finska affärsföretaget, han
skulle dröja länge borta, hade han skrifvit; öfversten
och hans syster flyttade till en svåger på landet
och herr Woller, som sökt transport till en tjänst i
Åbo, hade redan rest dit. Ja, det var nu visserligen
mindre arbete . . . men mindre inkomster också . . .
Och sedan blef där en ny uppsättning ... så gick
det år efter år, sade Sofi.
Maria såg efter den lilla, tunna gestalten, som åter
hastade bort till sina många sysslor. För Sofi var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
