Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XIX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XIX.
En solig dag, då våren sprungit in i försommaren,
låg den stora ångaren färdig till afresa.
Sedan Maria fört Rosa till hvila i hytten, stod
hon på däck och betraktade de resande, som gingo
ombord. — Hon såg några komma tågande lugna
och värdiga, förvissade om att de hade god tid.
Andra, som ansågo en affärd alltid förenad med
brådska, koramo rusande med svetten i pannan eller
hoppade ur droskan, innan den stannat, och stodo
i feberaktig oro öfver att båten plötsligt skulle kasta
loss och ånga bort under den tid, som åtgick till
penningväxling med kusken. Och när de till sin stora
tillfredsställelse funno, att ångaren lyckligtvis låg
kvar, skyndade de öfver landgången, medan deras
kvarglömda saker upphittades i droskan och buros
ombord af besättningskarlarna.
Nu syntes Sofi Friman med ett litet paket i
handen. I det vackra, klara dagsljuset framträdde
obarmhärtigt hennes slitna, urblekta dräkts alla
brister.
Då Sofi kom upp tillbaka från hytten, dit hon
gått för att säga Rosa farväl, tänkte hon, att Rosa
var lik en bruten blomma, dömd att vissna. Hon såg
bort mot Maria, som var omgifven af kamraterna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/whvandrare/0223.html
