Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XX.
Än en gång hade våren kommit till jorden. Men
det blef en underlig vår i det gamla seklets sista år.
Det var som om solen icke förmått genomtränga
molnen och upplysa jorden. Det var som om värmen
icke mäktat smälta isen och snön. Det var som om
kölden förenat sig med orättfärdighet, makt, våld
och hat för att förgöra landet, som om okända, onda
makter i mörkret lurat på att förkväfva all
växtkraft, allt lif.
Men ljuset och lifvet kunna aldrig betvingas.
Bommas det för, stängs det till på ett håll, tränger
den oförstörbara, lifalstrande kraften fram på ett
annat, banar sig väg, bryter igenom.
Det som icke fick synas, gömdes i människornas
hjärtan. Där grodde det, svällde ut, växte upp till
något nytt. Där sprang vårfloden fram, sköljande
bort mycket gammalt agg, mången gammal oförrätt.
Där steg den till en mäktig våg af hänförelse, som
ett ögonblick gick öfver landet. Och folket samlades
för att bygga altare och frambära offer till
fäderneslandet såsom deras hjärtan manade dem och deras
ande dref dem.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/whvandrare/0229.html
