Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag såg henne aldrig. Men min hustru, som en
gång var inne hos henne, sade att hon aldrig sett
en älskligare varelse. Vår afresa sköt vi upp en dag
för att som landsmän vara med, när hon bäddades
ned i jorden på den lilla, fridfulla, vackra grafgården
i Vevey, där många främlingar hvilar.
Då vi tog farväl af hvarandra, sade fröken Grahn,
att hon omedelbart ämnade återvända till Amerika.
Det var något ovanligt med henne. Hon föreföll alltid
lugn, men man kunde se att det glödde under lugnet
och att hon var en lidelsefull natur. Hon hade nog haft
en tung börda att bära ensam, men aldrig beklagade
hon sig . . . Sedan en gång, ungefär två år efter det vi
hade träffats, fick min hustru ett tryckt kort, som
underrättade oss om att fröken Maria Grahn och doktor
Gustaf Ehrendt hade ingått äktenskap i New-York»...
Nu syntes tåget och stationsinspektorn skyndade
bort.
Kommunalnämndens ordförande kom fram och
harklade sig. De öfriga samlades tysta kring honom
och baronen, som icke på länge sett sitt hjärtas dam,
slöt sig till dem.
När senator Ehrendt steg ned från tåget, hälsades
han välkommen af en liten grupp allvarliga män.
I enkla, kärnfulla ord gaf ordföranden uttryck åt
den sorg, som fäderneslandets hårda öde och stora
nöd hade framkallat öfver allt i landet, och åt
medborgarnas känslor af tacksamhet mot dem som modigt
och manligt sökte värna landets lag och rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
