Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Anders Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åkademiens stora pris. För fortsättande af sina berättelser erhöll
han från 1831 årligen ett statsanslag af 400 rdr b:ko,
tills detta 1834 förbyttes i ett resestipendium; och då stipendiet
icke var stort, tecknades enskildt, efter inbjudning af trenne
Fryxells vänner, 2583: 32 b:ko (3875 kronor) för betäckande af
kostnaderna för den forskningsresa ban ville anträda. Subskribenterna
uppdrogo åt honom att söka upptäcka de svenska
historiska handlingar, hvilka erkebiskop Gustaf Trolle och
biskop Hans Brask fört ur riket. Sjelf afsåg han arkivstudier
till Sveriges historia för tiden 1632–1700.
Elfva månader varade färden. I Preussen och Polen, i
Bayern och Belgien eftersporde han förgäfves de gamla »riksens
register». Flerstädes, mest i Wien, Haag och Kjöbenhavn,
gjorde han anteckningar och afskrifter af ministerbref
från Sverige. Återkommen i mars 1835, kallades han till ledamot
af Vitterhets-, historie- och antiqvitets-akademien och
utgaf 1836-43 i fyra band sina hemförda »Handlingar rörande
Sveriges historia ur utrikes arkiver». Härmed vidtog
också en ny ändring i »Berättelsernas» plan. Den blef vidlyftigare,
allt som forskningsmaterialet blifvit rikare. Kristinas
förmyndares och hennes egen regerings historia, omfattande
nästan lika tidrymd med Gustaf Adolfs, berättades
åren 1838-42 i fyra delar, Karl X:s femåriga regering upptog
(1843) två delar. Dessa sex band bilda också öfvergången
till den polemiska plan, »Berättelserna» sedan oftast följt,
och hvilken i sin mån bär skuld för den vidlyftighet, den
brist på öfversigtlighet – ja, på noggranhet, hvilken mer
och mer gjorde sig gällande under arbetets fortgång. Den po-
puläre berättaren, folkets historieskrifvare, hade vunnit ära
och erkännande, innan polemiken mot föregående historieskrifvares
okunnighet eller partiskhet framtedde berättarens
kraf, att jemväl bland de kritiske forskarne intaga en bemärkt
plats.
Det var icke ett fortgående, sammanhängande studium
af händelsernas gång, orsaker och följder, som var Fryxells
starka sida. Den biografiska planen föranledde ett mera detaljeradt
än koncentreradt framställningssätt, och för detta
voro »acta historica», ministerberättelser och privatarkiv vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
