Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
mig, sade Helga och log. Men det skall inte
lyckas dig. Det skall inte vara du, som kan
rubba min tillförsikt. För resten, jag vet inte hvad
som skulle kunna det.
— Hör man på, sade han, du utmanar ödet.
Vi två tycks ha bytt roller. Jag har inte så mycket
af tillförsikten kvar numera.
— Du!
— Hela min gamla inbilskhet får jag tillbaka i
detta dul
— Jag har aldrig tyckt, att du var inbilsk,
Krister, försvarade sig Helga. Jag menade bara, att
nu, sedan du har en plats och ett arbete i lifvet,
skulle din tillförsikt ökas i stället för att minskas.
Jag har känt det så.
— Ack du, sade han, då har du inte kommit
upp till högsta utsiktspunkten, hvarifrån man ser
ner i dalen ända till vandringens slut, och du har
inte tagit det första betydelsefulla steget neråt.
— Du är inte fyrtio år än, och du talar som
om du vore en gammal man. Hvad skall då jag
säga? En kvinnas tid är så kort som en vinterdag.
Alla de långa åren, som följer efter, är bara mörker.
Fråga hvilken herre af mina bekanta som helst,
och han skall säga dig, att min tid vid mina
trettiofyra år redan är så godt som förbi. Och om han
visste, att jag anser den nyss börjad, så skulle han
kalla det för höjden af fräckhet. Hon skrattade
muntert.
— Ja, du skojar du, sade han, men vänta. Tro
mig, när du kommer dit, där jag står, skall ditt
lif med ens stå för dig så sällsamt skrämmande,
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
