Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
gråt, och Helga, viss om att ingenting kunde sägas
just nu, gaf syster sina order och lämnade rummet.
I förstugan mötte hon husmodern, en hvithårig,
sextioårs gumma med ett fryntligt utseende.
— Nå? sade hon.
— Lyssna, får faster höra. Hon gråter.
— Ack, sade gumman, det känner man igen.
Är det någe hon skall ha, kära du?
— Det sköter syster om. Hon sade, att ni höll
på att dricka te, och att Mina var här och syster
Sofi?
— Ja, kom in, kära barn, du kan behöfva något
varmt. Alf är här också.
— Har han kommit tillbaka?
— Han har varit här hela tiden. Han ville
absolut inte gå, förrän han fick veta, om du
skulle lyckas. Du känner väl honom, det är riktigt
i hans genre det här, att dra upp en flicka ur
Norrström. Hvad haii skall bli stolt, när han får
höra, att hon lefver.
Helga steg in i personalens lilla trånga matsal
och möttes af samma fråga som nyss.
— Kan jag inte få se henne? frågade Alf. Han
var en ung man med svart hår och blek, litet gulaktig
hy. Syskondraget mellan Helga och honom trädde
endast sällan fram, men det fanns där.
— Visst inte, sade Helga och, då han såg ut,
som han icke vore hågad att lyda systerns order:
Har du druckit te? Jaså, ja, gå du hem till dig
då. Kanske i morgon.
— Men sitt då ner, Helga, sade en blond, fyllig
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
